Jonas Bruuns andra roman han kommit ut – Morellimetoden

I Morellimetoden heter problemlösaren Slavek Lorentzen. Han är en gammal avdankad kriminalpolis som kommit på glid och nu arbetar som privatdetektiv. Vi har här en slags antihjälte i gammal god 25-öresdeckarstil. Han står inte Kurt Wallander efter, när det gäller personliga tillkortakommanden heller.

Fallet som boken handlar om utspelar sig huvudsakligen i Köpenhamn och i Kattvik, utanför Båstad. Slavek får i uppdrag att leta reda på en försvunnen danska. Anja. Han anar ugglor i mossen eftersom det är så mycket pengar i det för honom, samtidigt som uppdragsgivaren vill vara anonym. Slavek misstänker att det handlar om en försmådd make/älskare och att Anja ska råka illa ut om hon hittas. Hittar henne gör han trots allt, och morgonen efter hittar han henne – igen. Död. Är Slavek den skyldige? ”Hunden”, hans gamla partner inom kriminalen, får i uppdrag av sin chef att sätta dit Slavek för dådet vare sig det är han som är skyldig eller ej. Varför? Det får ni själva läsa er till!

Den första tredjedelen av boken är något långsam, inte tråkig, bara mycket saktfärdig. Lägg inte ifrån dig boken här, det tar sig!

Denna klassiska kriminalroman innehåller såväl poliser som privatdetektiver, dumma blondiner, mord och diverse andra konflikter.

Jag skulle vilja säga att Bruun skapat en roman som är lite udda idag.

Genre? Det närmaste vi i Norden kommer Noir, skulle jag vilja säga! Morellimetoden har alla för Noir nödvändiga ingredienser. Jag, som hör till dem som anser att vi har för lite inom Noir-genren, är lycklig!

Kommentering avstängd