Intervju med Tomas Arvidsson

Vi välkomnar deckarveteranen Tomas Arvidsson till Deckarhuset!

Det finns mycket cynisk humor i dina böcker och skolväsendet får många kängor (speciellt administrationen) Är du kritisk mot det svenska skolsystemet? eller använder du den miljön för att du känner till den väl (Arvidsson har varit lärare)

Skolan och dess administration speglar ju samhället i övrigt. I deckarens marginal vill jag gärna ironisera över den grötmyndighet, det sammanträdesraseri och den maktfullkomlighet som finns på många håll, både i offentlig sektor, i näringslivet och i politiken.

.

Tror du att en vanlig respekterad medelsvensson verkligen skulle kunna komma undan med ett stort brott som de gör i böckerna?

Det är jag övertygad om. Det händer säkert varje år i Sverige.

.

Här kommer Johan Theorins fråga till dig. (Det var han som tyckte att vi skulle göra en intervju med Tomas) Han vill att du jämför läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när du skrev dina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.

Deckargenren har ju blivit både mer och mindre respekterad sedan 70-talet. Som läsgenre är den mer respekterad, som litterär genre måste man nog inse att den delvis har banaliserats. Intrigmässigt bygger deckarna i dag mycket mer på sjukt våld, pedofili och jävelskap. Jag tycker att genren har drabbats av blodförgiftning. Det är synd.

.

Hur tycker du att du själv har förändrats som författare under årens lopp?

Den viktigaste förändringen är nog att jag ställer mycket högre krav på mina egna texter. Jag läser om och om och om igen, jag rättar och korrigerar och söker mer medvetet balans och precision i formuleringarna. Jag arbetar mer eftertänksamt i dag. Det är kanske inte alltid det bästa, ibland ska en text glittra av spontanitet.

.

Dina böcker har också blivit minikriminalserier som jag är nyfiken på men aldrig har sett. Om den spelades in idag vilka skådespelare skulle du välja då om du fick välja?

För mig är den frågan omöjlig att besvara. Björn Gustafsson, Helena Brodin, Frej Lindquist, Birgitta Valberg med flera har gett personerna identitet. De gjorde det så bra då. Det är deras ansikten jag ser och deras röster jag hör.

.

Du är ju också med i Svenska Deckarakademin, vad är din roll där och hur mycket tid lägger du ned på akademin under ett år?

Jag är med i styrelsen (som kassör, tänk om jag stack med kassan …) och ingår dessutom i den jurygrupp som kallas Utländska A. Vi läser alla (!) till svenska översatta deckare (i år ca 75 st) och nominerar gemensamt fem titlar till utmärkelsen som årets bästa översatta deckare. Jag lägger nog totalt två arbetsdagar i veckan på akademiarbete.

.
Din huvudperson i ”Stöt”serien Jan Bertilsson är 38 i den första boken från -75 och 48 i Den sista boken om Bertilsson från 2004. Han har alltså bara åldrats 10 år på 29 år. Varför lät du honom inte åldras i takt med tiden?

Både han och jag utvecklas lite sakta.

.

Saknar du Bertilsson, eller tycke du det är skönt att slippa skriva om honom en gång till?

Jag valde ju själv hans bortgång! Jag kan ångra det lite, lite någon enstaka stund. Vi hade mycket roligt ihop. Men beslutet från min sida var genomtänkt under många nätter.

Om en fiktiv huvudperson kommer alltför nära skrivaren så stänger man ute läsaren. Skrivaren och läsaren får en relation bakom en glasvägg, som inte läsaren kan tränga genom. Då är man farligt ute, då tappar man respekten för läsaren. Det höll på att ske med studierektor Bertilsson och mig. Som författare ska man vara först med att inse det. Därför gjorde han sin sista stöt.

.

Det är få som skriver deckare med mycket humor i idag som du gör. Vad tror du det beror på? och har du några tips på deckare med humor i?

Jag tycker att många deckare i dag präglas av att författaren tar sig själv på högtidligt allvar. Vissa texter är så ängsligt politiskt korrekta att man stönar. Varför inte erkänna att det handlar om underhållningslitteratur och ge utrymme för ett leende då och då (men helst inte över kletig hjärnsubstans och styckade lik)? Ett bra exempel på deckare med humor är Donald E Westlake.

Bo Balderson var faktiskt inte heller någon förebild. För mig är hans böcker kolossalt välskrivna, men genomsyras för mycket av farsartade inslag.

.

Vilka förebilder hade du när du började skriva och har det lagts till några under årens lopp? (Jag anar en influens från Bo Baldersson?)

Jag hade nog egentligen ingen förebild – eller också så många att de flöt samman och inte kunde särskiljas från varandra.

.
Vem tror du ligger bakom Bo Baldersson?

Ingen aning. Men både Borås Tidning och Helsingborgs Dagblad har en gång pekat ut mig. Men i det fallet är jag helt oskyldig. Tror jag …

.

Svara ärligt nu, har du själv funderat på att göra en ”stöt” och om inte, vad hindrade dig?

Jag tror på fullt allvar att många av oss någon gång har funderat på den perfekta stöten. Jag har i alla fall gjort det, men avstått. Jag vill umgås med mina barnbarn utan galler emellan. Jag sover bättre om natten och vill inte bli svettig om ryggen varje gång det ringer på dörren. Lite fegt, va? Jag kanske blir modigare med åren – och då jävlar …

.
Har du några favoriter bland moderna deckare? och finns det någon eller några författare som du tycker har blivit bortglömd och förtjänar att läsas även idag?

Förra årets bästa översatta bok av Andrew Taylor (Det blödande hjärtat) är lysande. Och Donna Leon, Deon Meyer, Andrea Maria Schenkel – ja, det finns många. Ett gott råd till unga läsare och skrivare är att läsa någon glömd bok av Stieg Trenter eller H K Rönblom. Även om deras böcker i dag ter sig lite retro så kunde dom skriva suverän prosa. Dom behärskade helt enkelt språket.

.
Om du ser på kriminalserier på TV, vad väljer du då?

Många kriminalserier är våldsamt (!) schablonmässiga. Men The Mentalist i TV3 är bra. Dramatiseringarna av Alexander McCall Smiths sydafrikanska detektiv är skickligt gjorda och fascinerande, likaså flera av de danska polisserier, som sänds i svensk tv.

.

Har du någon kuppfilmsfavorit?

Rififi är en klassiker, som fortfarande är sevärd. Den blev ju för övrigt mönsterbildande, både för filmfolket, förbrytarna och (tyvärr) säkerhetsbranschen.

.
Vad läser du just nu?

Joyce Carol Oates senaste bok Lilla himlafågel

Detta inlägg är publicerat under Intervjuer av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.