Idag har vi en liten Intervju med författaren Ramona Fransson som i år kommer ut med sin fjärde deckare. Dessutom svarar Ramonas Förlag (anomaR Förlag) på lite frågor om hur det är att driva ett eget litet bokförlag.

Vi börjar med att säga hej och välkomna till Ramona Fransson och anomaR  Förlag! Kul att ni ville ställa upp och svara på lite frågor här på Deckarhuset. Vi spiller ingen tid utan går direkt på frågorna.

Först ett par frågor till Ramona om hennes skrivande:

Vi är först och främst väldigt nyfikna på hur det kommer sig att du började skriva just deckare?
Mina favoritböcker som ung var Kitty- och Fem-böckerna. Därefter en serie som kallades Kalla Kårar, sedan kom Sidney Sheldon, Elisabeth George med flera och på den vägen blev det att jag mer eller mindre alltid föll för att läsa deckare. I skolan fick jag alltid bra betyg på mina noveller och tyckte om att uttrycka mig i skrift. Jag skickade även in noveller till Mitt Livs Novell, men fick ingen antagen som jag minns. Min första roman skrev jag på 90-talet och det var min självbiografi om min kamp att bli med barn. Manuset lades i byrålådan, men däremot upptäckte jag att det gick att skriva en hel roman. Då föddes ideén att skriva om det jag tyckte bäst om, deckare. Min första deckare blev Dyrbar kärlek som kom ut 2005, därefter kom Iskall hämnd 2006 och Mord i Skärhamn 2007,  I början av år 2007 omarbetade jag min självbiografi, gav den titeln: Äskling, vi blir inte med barn, och den gavs ut i januari 2008.

Vad är den största utmaningen med att skriva deckare?
Att få historien att löpa samman i slutet men inte alltid ge svar på alla frågor, utan låta läsaren få ha sina fria fantasier om vad som kan ha hänt. Lite mer som i verkligheten. Det är inte alltid lyckliga slut, om jag säger så.