Intervju med Pontus Wikner

En recension av Pontus Wikners första deckare ”Löparen” kommer att dyka upp här på Deckarhuset under veckan…

Du har din bakgrund i polisväsendet, hur kommer det sig att du som upplevt ”deckarvärlden” på riktigt fick för dig att börja skriva deckare?

Det fanns flera orsaker. Jag har alltid längtat efter att få skriva böcker och då låg det nära till hands att skriva inom ett område som jag kände till. Sedan fanns det ett behov av att skriva av mig om vissa händelser inom polisväsendet och riksbanken. Sen ville jag skriva en deckare där även polisens vardag kommer fram. Det finns kanske orsaker till att ett fåtal poliser faller ur ramen och missbrukar sin ställning eller begår till och med grova brott. En orsak kan vara den arbetsmiljö som de kommer in i som ganska unga. En miljö som kastar dem mellan blod och hemskheter till att i nästa stund köpa en lunchpåse på Mc Donalds. Det är lätt att trubbas av och kollegornas stöd för ny poliser är inte alltid i toppklass. Jag beskriver vissa delar av detta i boken bl.a. Gibsons första pass på centralen som är en direkt spegling av hur mitt första pass i uniform var.

.

Hur skulle du själv beskriva din berättarstil med 5 ord?

Fart, spänning, lättläst, okomplicerat språk.

.

Om du var tvungen att välja…

När någon har läst klart din bok. Vill du helst att denne tänker:

Oj vilka levande karaktärer

eller

Oj, vilken bra handling.

Svårt val men tvingas jag välja får det bli ”oj, vilken bra handling”. Är handlingen bra kan säkert läsaren göra sin egen bild av karaktärerna. En handling är också svår att skriva sönder vilket dock sker med vissa karaktärer ibland. Det måste finnas utrymme för läsarens fantasi.

.

Gillar du själv att läsa deckare? (och isf vilka)

Visst gillar jag deckare och då deckare som är väldigt miljöbeskrivande. Grisham och svenska tennisoraklet Björn Hellbergs böcker tilltalar mig.

.

När vi ändå håller på att fråga ut en ”polisdeckarförfattare” så måste vi passa på att fråga: Hur verklighetstroget är polisarbetet generellt sätt i svenska deckare enligt dig?

Lite varierat en del är otroligt bra skildrade medans andra hamnar helt i diket. Tyvärr finns det en vilja att överdriva våldet. Böcker kan jag välja men när det gäller TV deckare stänger jag ganska snabbt av. De hamnar nästan undantagslöst fel. Tråkigt eftersom blivande poliser som tar till sig detta kanske tror att verkligheten är sådan och då avstår från att söka till polisyrket. Poliser i uniform skildras som mindre begåvade än civilklädda. På arbetsplatsen står poliser och skriker åt varandra och fördummar kollegor. Vem vill vara på en sån arbetsplats. Det är ofta en äldre kollega som är den smarta, jobbar för mycket, tar inte hand om sina barn och rent allmänt ska framstå som vilsen men någon alla ser upp till.

.

…Hur verklighetstroget är det i ”Löparen”?

Min bok är en fiktion men väldigt mycket är direkt hämtat ur verkligheten något som flera läsare har kontaktat mig och påpekat som mycket positivt. Jag ville med boken även ge en skildring av vanligt polisarbete och att allt inte är som jag tror folk förväntar sig. För en del innebär läsandet av boken att fasaden krackelerar en del, men så är verkligheten.

.

Tillsist, har du fått mersmak? Blir det några fler deckare?

Min nästa deckare är redan på gång och jag har hunnit en bra bit på vägen. Det känns som den skrivs under friare former nu när Löparen är ute och mottagandet blev positivt.

.

Med det tackar hela Deckarhuset/TheCrimeHouse Pontus Wikner för att han tog sig tid för denna intervju!

3 Kommentarer

  1. Pingback: Deckarhuset.se » På Deckarhuset i maj 2010…

  2. Bra intervju som påminner mig om att jag har ett recex av Löparen som jag måste ta och läsa typ snart…

    Anmäl!

    03 maj 2010 17:02

  3. HBÄB: Tack :) och läsa bör man annars dör man 😉

    Anmäl!

    05 maj 2010 14:02