Intervju med Mons Kallentoft

Hej Mons Kallentoft, välkommen till Deckarhuset!

Den tredje boken om Malin Fors är aktuell, vill du berätta lite om hur karaktären föddes?

Jag ville skapa en karaktär som var lik en vanlig svensk deckar-kommisarie. Releationsproblem, spritproblem, etc, et. Men sedan göra det helt annorlunda. och då fick hon bli en stark, om än komplexfylld ung kvinna. Hon föddes sedan i mycket nära samarbete med min fru.

.

Vad var det som gjorde att du började skriva spänningsromaner?

Jag har alltid själv gillat thrillers, och noir. Alla mina böcker har ett sådant element. Rena kriminalromaner började jag skriva eftersom jag ville närma mig min hembygd Linköping rent litterärt.  Jag ville också nå en större publik. Då passade det att prova deckare. Att TV4 just kallade mig Sveriges nya deckarkung är en bonus!

.

Många journalister börjar förr eller senare skriva skönlitteratur, vad kommer det sig?

Drömmen om ett friare liv. Fiktionen ger också större emotionella möjligheter än journalistiken.

.

”Jag ville förnya den svenska deckaren med magi”

.

Jag ser en skillnad, eller en förflyttning om du så vill, i böckerna om Malin. I den första, Midvinterblod, står brottet i fokus men så ändras detta till att i bok två mer handla om Malin.  I tredje boken ökar fokuseringen på Malin ytterligare. Är brotten rent av på väg bort ur serien?

Absolut inte! Brotten är och förblir, i mitt tycke, den centrala motorn i böckerna om Malin Fors. Men det händer mycket intressant också i hennes eget liv. Generellt: Människor i sig, är intressantare än sina handlingar.

.

Du använder dig av en röst från sidan, de kursiverade avsnitten. Hur fick du idén till den tekniken?

Jag ville förnya den svenska deckaren med magi. Öka textens rymd. Det är också ett beprövat grepp sedan antiken, med ett slags kör som för dramat framåt.

.

Jag måste fråga om omslagen. De är vackra på ett sätt som deckaromslag inte brukar vara. Är det dina egna idéer som ligger bakom?

Omslagen görs av Niclas Lindblad. Idéerna är hans och utformningen också. Första omslaget stöttes och blöttes en del, men nu tycker jag de är som böckerna. Vackra och skrämmande.

.

Vad för slags böcker står det i din egen bokhylla?

Alla genren, på svenska och engelska. EKelöf i original, Tranströmer också. Och så Cormac McCarthy. Mest Blood Meridian.

.

När var du på biblioteket senast, och vad lånade du?

För två veckor sedan. Katitzi till min dotter.

.

Kriminalromanerna har hög status i många länder, men i Sverige har det i många år varit en mindre ”fin” genre, även om det börjar bättra sig. Vad kan det bero på att man i olika länder ser sådana skillnader?

Vår finlitteratur är väldigt självbespeglande och inte så berättelsefokuserad. Den är krympande och sluter sig därför om sig själv, tyvärr.

Utomlands hyllar man epiken och den finner du i gott skick i vissa kriminalromaner, inte minst vissa svenska. En god berättelse är en god berättelse, epitetet spelar mindre roll då.

.

Har du något minne av vilken den första boken du läste själv var?

Nej. Men Kafkas Processen drabbade mig som fjortonåring. Före det Åshöjdens BK.

.

Vilken litterär person skulle du vilja träffa om det varit möjligt?

Jay Gatsby. Druckit en martini.

.

Vi har ett stafett tänk med våra intervjuer, och jag skulle vilja be dig fundera över vem du skulle vilja läsa om på Deckarhuset.

Carin Gerhardsen. Vårt nya kvinnliga deckaress.

.

Vilken fråga vill du skicka med mig till den författaren?

Hur firar de när boken går till tryck?

.

Tusen tack för att du ville dela med dig av dina tankar till oss och våra läsare!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Specialare av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.