Intervju med författarparet Paul

Hej Ove och Kristina, varför skriver ni just deckare?
I Svenskfinland fanns i decennier ett stort svart hål där det borde ha funnits flera rader med traditionella deckare från vår egen miljö. Vi försökte väl i desperation börja fylla det hålet när inte förlagen gjorde det. Nu är vi inte ensamma mer.

När i livet bestämde ni er för att bli författare?

Det har vi aldrig gjort. Vi skrev först en bok åt oss själva. På skoj visade vi den åt vänner och arbetskamrater. Tillräckligt många ville läsa den och tyckte om den för att vi skulle låta duplicera fler exemplar. Under den processen mognade en andra bok. Och sen en tredje. Först när vi trädde ur arbetslivet och in i pensionärslivet gjorde vi ett beslut. Inte att bli författare men att låta trycka alla tre, för vid det laget visste vi att tillräckligt många gillade dem. Som pensionärer har vi skrivit tre till, bara för att hålla övre våningen igång.

Hur går det till när två personer skriver på en och samma bok, rent praktiskt?
Det finns säkert många sätt. Vi skriver turvis. Recept: Först tar man en kvinna som hittar på huvudintrigen och så tar hon en man som leder henne och läsaren därifrån. På det sättet genererar man hela tiden nytt och får åtminstone inte själv tråkigt. Böckerna får inte heller könsrelaterad slagsida. Så har vi den omutliga regeln att bägge måste godkänna hela texten.

Kan man tjäna pengar på sitt skrivande även om man inte heter Stieg Larsson?
Vi kan nog räkna upp andra namn som kan det, men inte våra egna. För oss skulle det gälla att få böckerna översatta till finska, och för det finns inga stipendier som det gör åt andra hållet. Eller så att klara hoppet över viken västerut.
Det är fråga om andra värden än pengar, men man behöver inte direkt förlora ekonomiskt.

Behöver vi vara oroliga för att färre och färre barn idag ids läsa?
Nej. IQ bestämmer. – Usch, det lät fult. Vi menar, bokens existens är inte hotad. Förr eller senare upptäcker de flesta, kanske just via nätet, vad det innebär att ha en bok i handen och sedan få den innanför skinnet.

Vad kan litteraturvärlden, med författare, förläggare, bibliotekarier och bokhandlare göra för att locka fler barn till goda läsvanor?
Sätta bra böcker i deras händer. I det sammanhanget är det aldrig fel att locka in dem på brottets bana. Det är t.ex. dokumenterat att vår mest kända finlandssvenska deckarförfattare Staffan Bruun har fått åtskilliga skolpojkar att börja läsa böcker.

Är det skillnad på hur en TV deckare påverkar oss, jämfört med en deckare i bokformat?
Visst. Överhuvudtaget lämnar en bok mycket mer åt läsaren att fylla i från sin egen fantasi. Det finns alltså inte bara författarens frihet utan också läsarens. En TV-bild är tämligen färdigtuggad även om den kan ge olika associationer åt olika människor.

Om ni fick välja ut en person med någon form av anknytning till deckare, författare, samlare eller antikvariehandlare, etc  att intervjua , vem skulle det vara?
Någonstans i trakterna av Drottninggatan och Kungsgatan (kanske Apelbergsgatan?) fanns ett antikvariat där vi på varje Stockholmsresa brukade ersätta och komplettera våra uppätna deckare. Vi har nämligen kennel. Om den vänliga mannen där ännu finns kvar kunde han säkert berätta mycket. Oss lärde han att hunden inte endast är människans bästa vän utan  i all synnerhet just den antikvariska bokhandelsinnehavarens bästa vän. Hunden älskar nämligen limmet bakom bokryggen på gamla böcker och det är därför den gnager bort ryggen, sliter av trådarna – speciellt på inbundna klassiska deckare – och skickar iväg husse och matte efter nya exemplar som står att finna i antikvariatet men inte i den vanliga bokhandeln.

Eller så kunde ni intervjua Henrik Tandefeldt, i Sverige bosatt finländare med åtminstone tre deckare bakom sig. Han har själv hund och har funderat på det där med deckarförfattare och hundar.

Till sist; vad läser ni just nu?
Skäms lite att erkänna det, men jag kom i gång med Stieg Larsson först nu (den första, som Kristina läst redan tidigare, och hon läser den tredje nu). Den andra har vi inte ännu. Larsson skriver på ett sätt som vi enkla själar bägge förstår.

Läs mer om Ove och Kristina Paul på deras hemsida…

Mi

Kommentering avstängd