Hela intervjun med Peter Robinson

Jag är otroligt glad att välkomna ingen mindre än Peter Robinson till Deckarhuset!

Hej Peter, jag är så glad att du tagit dig tid från ditt fullspäckade schema för den här e-mailintervjun. Jag börjar direkt:

Först av allt, varifrån fick du inspirationen till Alan Banks? Är det mycket av Peter Robinson i Alan?

Jag tror att Banks snarare har utvecklats genom böckerna än att vara en färdig karaktär från början. När jag började skriva i mitten av 80-talet hade jag ingen erfarenhet av polisen (mer än att springa ifrån dem!). Jag hade bara läst några enstaka kriminalromaner och de som hade störst inflytande på mig var Maigret-böckerna av Simenon, Sjöwall/Wahlöös Martin Beck-serie, Nicholas Freelings Van der Valk och Raymond Chandler. Så jag gissar att om jag inspirerades av mitt läsande är Banks en blandning av Maigret, Martin Beck, Van der Valk och Philip Marlowe! Men jag tror inte det var så. Han var snarare min idé om en intressant karaktär som råkade jobba som detektiv. Jag tycker inte att det är så mycket Peter Robinson i honom men vi delar en del sociala och politiska åsikter och vi har samma smak i musik och dryck och så vidare. Jag äter hälsosammare än han gör, men trots det lyckas jag inte hålla mig lika vältränad och smal. Jag skulle inte kunna göra hans jobb och han skulle inte kunna göra mitt.

Jag läste I ondskans spår (Aftermath) för några månader sedan och skrev så här om den på Deckarhuset: ”… det spelar egentligen ingen roll om man tycker om den här deckaren eller inte, har man väl börjat att läsa den kan man inte lägga den ifrån sig!” Boken är mörkare och läskigare än ett svart hål (och jag älskar det!) men skrämmer inte dina historier dig själv ibland?

Jag måste medge att I ondskans spår gav mig några mardrömmar! Annars fungerar det mest tvärtom för mig. Jag skräms inte av det jag skriver, men jag skriver om det som skrämmer mig.  Jag har en morbid fantasi och kan ofta visualisera det hemskaste i diverse situationer vilket utgör grunden för de skrämmande scenerna i böckerna. Om jag inte hade börjat skriva deckare hade jag nog skrivit skräck istället. Jag blir rädd först när jag skriver om det som skrämmer mig. Skrivprocessen är faktiskt renande, jag vill inte ens tänka på vilket vrak jag skulle vara utan den!

Vilken av dina böcker skulle du säga är den läskigaste?…

Förmodligen I ondskans spår, men den senaste, All the Colours of Darkness, är läskig på ett annat sätt, den ger en mer paranoid känsla.

Du har levt i Canada halva ditt liv (sedan 1974 om Wikipedia har rätt?). Har det påverkat ditt skrivande?

Det har det säkert. En del kritiker ser det som ett gyllene tillfälle att helt såga mig när de hittar enstaka transatlantiska missar (det finns tyvärr några sådana, måste jag erkänna) och säga att jag inte har en aning om vad jag talar om! Jag är dock född och uppvuxen i Yorkshire, bodde mina 25 första år här, skola, universitet, 60-talseran, rubbet. Graham Green sa en gång att de första 20 åren av en författares liv är dennes hela upplevelse, och att allt som händer efter dem endast är detaljer. Jag tror det ligger viss sanning i det. Jag har dessutom hållit kontakten genom åren, återvänt om och om igen och nu äger jag dessutom en lägenhet i Storbritannien så jag spenderar nästan hälften av tiden i Richmond, North Yorkshire, och resten i Toronto.

Mer intressant tycker jag egentligen det är hur min emigration har påverkat min bild av det jag kommer ifrån. Jag tror inte jag skulle ha kunnat skriva om Storbritannien på samma sätt – klassamhället, landskapet, politiken och sociala värderingar –  om jag inte sett det från visst avstånd. Allt handlar om vilket perspektiv man har och jag tror att min tid i Canada ger mig en unik synvinkel där nostalgi blandas med ett uifrånperspektiv. En del författare jag känner måste vara i eller nära de omgivningar de skriver om. Jag föredrar att ha ett visst avstånd, och det jag då får offra i form av vardagligt lokalt liv tror jag att jag får igen i det universella i böckerna. Banks är en EVERYMAN och läsare överallt kan identifiera sig med karaktärerna, deras attityder och vad som händer i deras liv.

Kan du berätta något om din kommande bok (jag måste ju få försöka…)?

Den kommande boken är en samling korta berättelser kallad The Price of Love. Den innehåller tre Bankshistorier, varav en är en novell kallad Like a Virgin som jag skrev specifikt för samlingen och just har avslutat. Jag tyckte verkligen om att skriva den – 125 sidor är en trevlig längd. Jag tänker inte berätta vad den handlar om men det är en del överraskningar med! Den kommer att publiceras i Storbritannien av Hodder i augusti. Just nu håller jag på med nästa Banks-bok som kommer publiceras nästa år. Jag har ingen titel på den ännu vilket är frustrerande, men jag hittar säkert något bra på min spellista i iPoden.

Vad läser du för böcker själv (läser du någonsin dina egna böcker efter att de publicerats)?

Jag läser alla möjliga böcker, men aldrig mina egna! Jag gillar faktaböcker och just nu läser jag Liberation av William I. Hitchcock, om det sista året av Andra världskriget. Efter det kommer jag förmodligen att läsa Philip Kerrs senaste Bernie Gunther. Jag tycker om att hålla koll på mina kolleger – Ian Rankin, Mark Billingham, John Harvey, Laura Lippman, Michael Connelly, Robert Crais, George Pelecanos, Stuart MacBride, Simon Kernick bland andra – och jag försöker att aldrig missa en ny Ruth Rendell/Barbara Vine eller P.D. James. Jag tycker också om att läsa någon historisk deckare då och då, särskilt C.J. Sansom. Sen finns det andra romanförfattare jag gillar så som Ian McEwan, Robert Harris, William Boyd, Sebastian Faulks, Beryl Bainbridge, Kate Atkinson och Pat Barker.

Känner du till några svenska författare?

Absolut. Jag tycker de är bland de främsta kriminalromansförfattarna idag, och det är inte något jag bara säger. Som jag nämnde tidigare läste jag Sjöwall och Wahlöö och på senare även Henning Mankell. På sistone har jag dessutom upptäckt många fler svenska deckarförfattare och har antingen läst eller har i min läshög Åsa Larsson, Stieg Larsson, Camilla Läckberg, Karin Alvtegen, Håkan Nesser och Åke Edwardsson. Jag läser även andra skandinaviska deckarförfattare såsom Karin Fossum, Jo Nesbø, Matti Joensuu och räknas Arnaldur Indriđason?

Joyce Carol Oates var din handledare på universitetet!? Hur var det? Håller ni kontakten och kanske till och med utbyter skrivtips?

Det var en bra erfarenhet för mig. Jag skrev bara poesi då och Joyce var väldigt uppmuntrande. Hon fick mig att känna mig som en riktig författare. Vi håller inte kontakten men har skickat hälsningar till varandra ibland när vi nästan verkar följa varandra runt USA eller så. Jag tvivlar på att jag skulle kunna ge henne några skrivtips, men jag skulle gärna vilja veta hur hon lyckas fortsätta vara så produktiv. Jag hinner knappt med en bok om året och även det känns som hårt arbete!

Och vår stående sistafråga: Vem skulle du rekommendera att vi intervjuar härnäst? Det kan vara vem som helst som har med kriminalromaner att göra på något sätt.

Har ni talat med John Connolly? Jag tror det skulle vara spännande att intervjua honom om mötet mellan crime och skräck.

Vi på Deckarhuset (särskilt Joachim och Erica som är STORA fans) tackar dig för din tid! De bästa lyckönskningar och vi kan knappt vänta på att nästa bok ska komma ut!