Hela intervjun med Lars Rambe

Beskriv dig själv med 10 ord.
– Engagerad, kreativ, disträ, energisk, tidsoptimist, positivist, entreprenör, lojal, social & fantasifull

Var befann du dig när du insåg att du behövde skriva en kriminalroman ?
– I Strängnäs! Men drömmen hade jag närt sedan barnsben. I gymnasiet fick jag mycket uppmuntran för mitt skrivande, men sedan kom jag av mig och fokuserade på avtalsskrivning i stället. Men i januari 2006 bestämde jag mig och sedan tog det ett år att bli klar.

Hur ser dina kollegor inom juridiken på ditt författande?
– Än så länge har jag bara fått hejarop. Det är många som tycker att det är kul. Kanske är de lite förvånade att jag har hunnit med det mitt i allt annat.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?
Det är jag lite osäker på. Det kan ha varit Pelle Svanslös. Eller kanske Bomba, djungelpojken. En tidig favorit var ”Det blåser på Månen” av Eric Linklater.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska din agent?
Owe Wikströms ”Långsamhetens lov”

Vad skulle människorna inom litteraturvärlden behöva göra för att locka fler unga till goda läsvanor?
Jag tycker att vi alla ska uppmuntra barn att läsa. Barnboksförfattare har en fantastiskt viktig uppgift. Att läsa sagor och sedan böcker för sina barn är bland det mysigaste man kan göra. Det är viktigt att förmedla att skrivande och läsande är det naturligaste som finns, inte någon svår konst. Att beröra och att bli berörd behöver vi alla, oavsett ålder.

När använde du ditt lånekort på biblioteket senast?
Förra veckan! Jag lånade barnböcker.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag, tror du?
Kriminalromanen har tagit en rättmätig plats som en av våra främsta samtidsskildringar. Det är inte minst därför den intresserar mig. Sedan tror jag att många vill ha avkoppling och läsa någonting de kan relatera till, gärna i en miljö de känner igen. Någonting spännande som kittlar lagom och som, åtminstone på ytan, inte kräver så mycket analys och eftertanke. Jag tycker en riktigt bra kriminalroman slår det mesta eftersom den kan läsas på flera plan. Den kan sväljas hel eller dissekeras ner i minsta detalj.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Vad skulle kunna ligga bakom synen hos förståsigpåarna?
Frågan är kanske snarare vad som ska vara normgivande. Vem bestämmer vad som är bra litteratur? Detta är ingen objektiv vetenskap. Varje läsares upplevelse är lika mycket värd.

Jag anser att personer som inte uppskattar kriminalromaner inte heller ska uttala sig om dem. Varje genre har sina egna förutsättningar, även om variationsrikedomen är enorm. McCall Smith förefaller inte ha mycket gemensamt med Patricia Cornwell, till exempel. Umberto Eco och Theodor Kalifatides har också skrivit deckare, så det visar att en genre inte måste vara en begränsning för författaren. Det är bara ett klassificeringsverktyg för kritiker och andra som vill göra det lätt för sig. Jag har själv ett par bokidéer som INTE är kriminalromaner. Jag kan inte se att det i sig påverkar kvaliteten på berättelsen.

Du valde en annan väg till publicering än att skicka ditt debutmanus till ett förlag – vill du berätta om det?
Eftersom jag tycker att entreprenörskap är bland det finaste som finns och i mitt dagliga arbete träffar många väldigt innovativa människor intresserade jag mig redan från början för de ekonomiska förutsättningar som gäller för att få en bok utgiven. Det är väldigt lätt att se att ett förlag tar en stor risk när man satsar på en debutant. Jag insåg att även det bästa manus riskerar att förbli opublicerat helt enkelt för att risken är för stor i förhållande till de insatser som krävs. Det är också väldigt lätt att drunkna i floden av manus som skickas in till förlagen. När jag väl hade skrivit klart hade jag fått så mycket energi att jag helt enkelt inte stod ut med tanken att låta tiden gå medan någon eventuellt skulle bestämma sig för att satsa på det som jag hade skrivit. Så därför bestämde jag mig för att göra det själv. Jag var också väldigt nyfiken på bokbranschen och tänkte att det inte fanns något bättre sätt att lära mig den än att ta ett helhetsansvar. Jag gjorde på samma sätt när jag en gång startade min advokatbyrå.

Det har varit oerhört mycket arbete och mycket frustration, men också en fantastisk glädje. Jag har fått nya vänner och massor av nya intryck.
Sedan fick jag tidigt väldigt bra respons på min bok och det har stärkt mig att gå vidare. Nu har jag en bra agent, Pocketförlaget och ett stort tyskt förlag som satsar på mig, så det visar att det går.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?
Kinesen av Henning Mankell. Det är en högtidsstund varje gång den mannen skriver en kriminalroman och jag har skamligt nog inte läst den. Än.

Hur många döda anser du vara lagom i en deckare?
Det är en svår fråga. Antalet är inte det viktiga utan hur och varför. För mig behöver det inte vara särskilt blodigt. Jag vill ha eftertanke och utredning (eller förklaring), så mordtillfällena får inte vara för många. Att döda en människa är en fruktansvärd sak och det tycker jag att man ska ha respekt för.

Har någon litterär figur någonsin lockat dig till avundsjuka? Vem var det i så fall och varför?
Att läsa innebär för mig att gå in i en annan värld och uppleva saker och ting genom någon annans ögon. Det är ett privilegium, men kan också vara frustrerande. Man är ju där, men ändå inte.

Som tonåring kunde jag vara avundsjuk på Huckleberry Finn och Bombi Bitt, fria själar som gjorde som de kände för utan att fråga andra. Idag inspireras jag mer av verkliga människor.

Men visst är jag avundsjuk på Sherlock Holmes klarsynthet, förmågan att se ett sammanhang med hjälp av de minsta av ledtrådar.

Om du fick välja ut mitt nästa ”intervjuoffer”, en person med någon form av anknytning till deckare/spänningslitteratur, vem skulle det bli?
Henning Mankell, eller om ni inte får tag i honom, Håkan Östlund.

Vilken fråga vill du ställa till denne person?
Henning Mankell:  Vad var den största utmaningen med att skriva en kriminalroman igen efter flera år med – vad jag förstår – fokus på annat skrivande?

Håkan Östlund: Din bok ”Blot” är en stor framgång. Det är din fjärde kriminalroman. Hur håller du energin uppe och hur hittar du nya berättelser som du känner är värda det engagemang som krävs för att skriva dem?

Med detta tackar hela Deckarhuset Lars Rambe för att han ville ställa upp på denna intervju.