Debutböcker

Jag tycker väldigt mycket om att läsa debutböcker, och mina recensioner här på Deckarhuset har till stor del speglat det. Jag funderar på varför och kommer fram till en del svar.

Sedan barnsben har jag drömt om att bli författare. (Undanber mig vänligt men bestämt kommentarer som ”du kan ju inte skriva, så glöm det.”) Därför tror jag att det är naturligt att vilja se hur andras första bok ser ut. De som redan har lyckats. Tänk på alla timmars svett och tårar som ligger bakom. Alla dessa gånger de tvivlade på sig själva och sin förmåga, men som trots det satte rumpan på stolen och slutförde projektet. Det imponerar på mig. Mycket.

En annan anledning är att man inte har några förutfattade meningar om författaren eller sättet att skriva. Visar det sig sedan att debutboken är dålig är chansen förhållandevis liten att jag kommer att läsa författarens nästa bok och är boken bra blir jag lite nervös för då undrar jag om bok nummer två verkligen kommer klara av att leva upp till den första. Men oftast gör den ju faktiskt det och då blir jag en trogen läsare under lång tid framöver.

Så är det ju det här med att byta jobb också. Att göra något helt annat än man gör just nu lockar många, undertecknad inkluderad. Många författare har som bekant haft en helt annan karriär innan de slog igenom. Camilla Läckberg jobbade till exempel som ekonom, och James Rollins hade en veterinärmottagning. Men så hände det, deras debutböcker blev antagna, en bok blev till flera böcker och de kunde försörja sig som författare på heltid. Vilken grej. Vilken dröm.

Tyvärr har förlagen i Sverige har dragit ned rejält på antalet debutanter den här våren. Enligt Dagens Nyheter minskar antalet debuterande skönlitterära författare som presenteras i Svensk Bokhandels vårkatalog från 43 stycken 2009 till 16 stycken våren 2010. Förhoppningsvis vänder den här trenden, för jag älskar att upptäcka nya guldkorn som kan förgylla min vardag.

Kommentering avstängd