Hej igen Ann Rosman, och grattis till spridningen av din debutbok inte bara till de övriga nordiska länderna utan även Tyskland, Italien och Spanien!!

Hur känns det nu när uppföljaren till din debutroman kommit ut?

Jättebra! Det ligger så mycket arbete bakom en bok och när man väl står med den i handen är det en fin känsla. Man bläddrar och tänker på alla vägval som lett fram till historien.

.

Du fick stående ovationer för debutromanen – hur upplever du att skillnaden är, om det är någon, nu när reaktionerna på nummer två börjar komma?

Stående ovationer var väl att ta i … Största skillnaden är nog att antalet meddelanden på Facebook och mail via förlaget ökat dramatiskt. Och att de som läst Fyrmästarens dotter även läser Själakistan. Jag blir jätteglad när läsare hör av sig och talar om att det jag skriver berört dem och att de undrar om det kommer någon mer bok. En man berättade om ett viktigt möte som han skulle ha på morgonen men att han inte kunde släppa boken utan låg och läste till klockan fyra på morgonen för han var tvungen att se hur det gick.

En skillnad – för egen del – är nog att jag tänker att ”nu gör jag faktiskt det här – på riktigt”. Två böcker, då vågar man väl kalla sig författare?

.

Jag har funderat lite på hur prestationskravet förändras från debut till uppföljare?

Från min sida förändras inte prestationskraven, jag är så inne i min berättelse och är min egen värsta kritiker. Om jag känner att jag har gjort mitt bästa kan jag inte begära mer av mig själv.

.

Med småbarn runt benen – hur hittar du ro att skriva? Hur VABBar man, eller det gör man inte?

Ja, hur gör man? Hör gärna av er till mig med tips för det undrar jag med. Alla småbarnsföräldrar har nog samma problem med att få tiden att räcka till. Jag har en femåring och en tvååring och i år har den yngste killen varit sjuk en hel del. På sluttampen med Själakistan hade jag halkat efter tidsschemat rejält. Min man fick ta hand om barnen medan jag skrev under helger, kvällar och nätter.

.

Med två romaner i ryggen och en tredje på G… vilket stadie i skrivandet är det mest arbetskrävande? Tråkigaste?

Jag har en rätt tung bit i form av research, men eftersom jag är historieintresserad är den också rolig. Nästan så att jag känner att jag sugs in i det förgångna och försöker föreställa mig hur det måste ha varit förr. Hur det sett ut, luktat. Svårast är nog att inte sväva ut alltför mycket i just historiska fakta och gamla anekdoter som jag tycker är spännande. Men jag vill ju så gärna visa på all den där intressanta historiken som faktiskt finns, berätta om de där människorna som funnits – på riktigt! Det svåraste för mig är nog att inse att jag faktiskt ”får” ändra för att låta händelser passa in i min berättelse. Tråkigast är nog att tvingas ta bort ett stycke jag skrivit och älskar eftersom det visserligen är fint men inte alls har en plats i min berättelse. Den här gången.

.

Det här med signeringar och talk-shows, hur passar du in det i själva skrivjobbet, blir det störningar eller välkomna avbrott?

Oftast är signeringar välkomna, men det innebär också ett avbrott i skrivandet. Inte bara just den stund man sitter i butiken, utan mer att jag i efterhand försöker smälta alla intrycken, tänka på vad som sagts och hur någon uppfattat boken eller någon av karaktärerna. På det hela taget är det väldigt roligt att få prata med människor som tagit sig tid att läsa det jag skrivit.

.

Saknar du ditt ”gamla” jobb alls? Jag tänker på 9-5 tider och arbetskamrater etc.

Kanske inte arbetet som sådant men jag kan sakna mina gamla kollegor och att lösa problem tillsammans i team. Jag har kontakt med många av mina före detta arbetskamrater och brukar i samband med boksläpp åka upp till vårt kontor med en låda böcker och så äter vi lunch och pratar. Den där gemenskapen då man samlas på en arbetsplats, arbetar, fikar och lunchar ihop är trevlig, att man kan knacka på i rummet intill och fråga om råd. Min vardag ser ju inte riktigt sådan ut längre eftersom jag gör det löpande arbetet ensam. Å andra sidan har jag byggt upp ett nytt nätverk i form av bokhandelsmedarbetare, författarkollegor och gänget på mitt förlag som jag har nära kontakt med. Marstrands bibliotek och hembygdsföreningens medlemmar brukar också få en del besök och telefonsamtal … När jag lämnar på dagis och sedan går ut på bryggan för att ta vår båt och åka och kolla upp en sak på en ö, ja då känner jag mig lyckligt lottad.

.

Kan du berätta något om pågående projekt?

Massor! Närmaste pågående projektet är semester men eftersom jag gjort research sedan manuset till Själakistan skickades till tryck i mars har jag en ny historia som håller på i huvudet. Det är kanske det som är nackdelen, att jag inte riktigt kan ta semester från berättelsen. Anteckningsboken finns alltid i fickan och min man plågas ständigt med nya idéer och att söndagspromenaden utvecklas till något annat än vad han tänkt sig. ”Smygresearch” kallar han det.

Marstrand var under åren 1775-1794 frihamn, Porto Franco vilket innebar att ön behandlades som ett eget land och fick otroliga rättigheter. Bäst är den paragraf som säger att ”alla brott som inte har med liv eller ära att göra” inte bestraffades. Det finns mycket mer att säga om den här perioden, framförallt att den samling människor som samtidigt befann sig på lilla Marstrandsön, måste ha varit rätt intressant. Frågan är vilken koppling det kan finnas till vår tid.

.

Lycka till Ann, vi på Deckarhuset följer dig med spänning!

Tack snälla!!

Intervju med Peter James på TheCrimeHouse idag!

Klicka här för att läsa intervjun (OBS! på engelska)

Vi på Deckarhuset är mycket glada att välkomna Johan Theorin till en intervju med Deckarhuset!

Vilken/Vilka författare har påverkat ditt skrivande mest?
I stort sett alla jag har läst! De bra författarna påverkade mig eftersom jag blev avundsjuk när jag läste dem och ville skriva lika bra som dem, och de dåliga var inspirerande eftersom jag tänkte under läsningen att ”det här kan jag göra minst lika bra”.

Förra året fick du det brittiska priset CWA dagger award priset för bästa debutroman. Hur gick det till? Var du på någon prisceremoni?
CWA-priset delas ut av de brittiska deckarförfattarnas organisation, och det är en jury som läser årets böcker och väljer ut vinnarna. Själva ceremonin var en påkostad prisbankett i en festsal vid Hyde park i London, med pressfotografer och filmteam och smokingklädda vakter, så det kändes rätt stort. Det finns en artikel här: Länk…

Dina kriminalromaner är inte så traditionella och inte bundna till en specifik kriminalgenre. Ser du dig själv som en romanförfattare,kriminalförfattare eller något annat?
Jag har inga problem med att folk tycker att det är kriminalromaner som jag skriver. Det är kanske inte polisdeckare, men alla de öländska romanerna handlar om olika brott och mysterier. Sedan har de en del annat i sig också, som folktro, naturromantik och relationsproblem. Jag tycker om att blanda in många ingredienser i berättelsen och se vad som händer.

Dina huvudkaraktärer är inte fulländade människor men ändå (eller kanske just därför) väldigt lätta att tycka om. Jag blev väldigt förtjust i Per från din nya roman Blodläge (förutom Gerlof då så klart). Vilken är din favoritkaraktär i dina romaner?
Förutom skutkaptenen Gerlof är det ju flera nya huvudkaraktärer i varje bok, och jag har umgåtts intensivt med dem allihop under skrivandet. Mördaren Nils Kant i Skumtimmen var lite speciell eftersom jag tyckte så illa om honom i början, men i slutet av boken mest tyckte synd om honom.

Vill du tipsa våra läsare om 2 kriminalromaner 2 skräckromaner 2 novellsamlingar och 2 vanliga romaner?
Krim: Älskade Poona av Karin Fossum, Patricia Highsmith: En man med många talanger.
Skräck: Hemsökelsen av Shirley Jackson och Mörkrädd av Andreas Roman
Novellsamlingar: Fly till vatten och morgon av Thorsten Jonsson, Berättat om natten av Niklas Rådström
Vanliga romaner: Busters öron av Maria Ernestam, Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson.

Dina miljöskildringar är mycket vackra och talande. Är det bara minnen som från Öland som har framkallat detta eller var hämtar du inspirationen?
Det är både barndomsminnen från Öland och nya upplevelser därifrån, eftersom jag fortfarande besöker ön varje år. Men det är inga problem för mig att skriva om Öland var som helst — när jag sitter i Göteborg kan jag blunda och förflyttas till Öland på en sekund.

Hur ser du på författarskapet idag, där en stor del av en författares vardag är marknadsföring?
Böckerna borde vara det enda som är viktigt, inte personerna som skriver dem — men så fungerar det inte i dag. Det finns ett enormt intresse för att höra och se författarna på bibliotek och bokmässor. Jag kan sucka över det ibland som författare eftersom jag trivs med att sitta ifred och skriva, men jag är nog likadan som läsare. Om jag har läst en intressant bok vill jag direkt veta mer om författaren.

Efter att ha läst på lite så har jag förstått så blev du refuserad ett flertal gånger innan du blev publicerad. Vad fick dig att inte ge upp och vad tror du det var som gjorde att Skumtimmen blev publicerad?
På ett sätt har jag varit författare sedan 1980-talet, för jag har publicerat noveller i över tjugo år. Men mina romaner ville bokförlagen inte ha … Det är trist att bli refuserad, men jag gav inte upp eftersom skrivandet var en hobby och en passion, det var något jag hade fortsatt göra hela livet även om jag aldrig hade fått en bok antagen.

Vad kommer du att skriva efter den här Ölandsårstidssviten? Blir det mer Öland eller kanske Göteborg eller Bergslagen där du vuxit upp?
Jag har några romanidéer som känns spännande, men jag har inte bestämt mig än. Jag kommer att ta en paus från Öland, i alla fall.

Vilken svensk deckarförfattare skulle du vilja att vi intervjuade härnäst? och har du någon fråga till den personen i så fall?
Ni kan ju intervjua en nestor som Tomas Arvidsson som skrivit underhållande deckare i nästan 35 år (och dessutom sitter i Svenska deckarakademin) och be honom jämföra läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när han skrev sina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.

Om du ser på kriminalserier på TV och/eller kriminalfilmer vad väljer du då?
Den senaste tv-serien om kommissarie Winter, efter Åke Edwardsons böcker, har varit bra. När det gäller långfilmsdeckare var den senaste deckarfilmen som jag tyckte var riktigt bra filmen Insomnia med Al Pacino och Robin Williams, men det var flera år sedan.

Vi på Deckarhuset välkomnar Sara Paretsky till denna intervju!

Till vänster ser ni Paretsky med Cartier Diamond priset som hon mottog 2002. Priset delas ut av Crime Writers´ Association i istorbrittanien till författare som har gjort en enastående insats för kriminalgenren under sin livstid.

Du har beskrivit din arbetsprocess på din hemsida och blogg men var skriver du? På ett kontor? I en soffa? Skriver direkt på dator? Är det stökigt eller välorganiserat osv…
Jag bor i ett gammalt hus där vi har gjort om vinden till mitt kontor. Det är en underbart ljust rum som tyvärr är väldigt oorganiserat. Jag gillar att ha många böcker runt omkring mig, jag har dem till och med i sängen.

Din karaktäre V.I var en helt ny typ av karakter på 80-talet och, som du har påpekat i många intervjuer, så portätterades kvinnor i hårdkokta deckare som antingen en vamp eller ett offer innan du ändrade på detta. Kan du namnge några samtida författare som du anser har starka och trovärdiga kvinnokaraktärer och kanske skriver i samma anda som du själv?
Det är svårt för mig att veta vilken anda en annan person skriver i men några starka kvinnokaraktärer som jag gillar i samtida kriminallitteratur är Nevada Barrs Anna Pigeon; De två karaktärerna skapade av Liza Cody, Anna Lee och Eve Wylie; självklart, Grafton och Mullers Milhone och McCone, samt Barbara Neelys Blance; och Valerie Wilsons Weslys Tamara Hayle.

Kan du beskriva lite kort vad Sisters of Crime är? Är det tillgängligt för författare utanför USA?
Vi startade Sisters in Crime 1986 för att försöka ändra diskrimineringen av kvinnliga kriminalförfattare när det gäller recensioner och distribution. Föreningen har fortsatt att förespråka kvinnliga kriminalförfattare ända sen dessoch det finns avdelningar över hela världen. För mer information där du också kan se om det finns en svensk avdelning besök http://www.sistersincrime.org

Kan du rekommendera tre kriminalromaner som du tycker våra läsare ska läsa (utöver dina egna böcker)
Liza Codys Bucket Nut – Den boken är nästan en manual för hur man gör en osympatisk karaktär till någon som läsare gillar starkt.

Frågan är lite svår för det finns serier av böcker som jag tycker är väl värda att läsa -  – Ian Rankin, Nevada Barr, Margery Allingham, Dorothy Salisbury Davis, Jonathan Coe, Karin Alvtegen – för att nämna några författare utan någon speciell titel. Men tre böcker toppar listan är:

Wolf Hall av Hilary Mantel
Gilead av Marilynne Robinson
A Blessing on the Moon av Joseph Skibbell

V.I blir äldre. Kommer hon att gå i pension? och i så fall när? Kommer du att skapa en ny karaktär i så fall?
Jag är lite feg när det gäller V.I. Hon kommer att hålla sig runt 50 ett tag till. Om hon pensionerar sig kommer det säkert sluta med att hon spränger ålderdomshemmet som hon hamnat på. Jag kan tänka mig att skapa en ny karaktär men jag kan inte tänka mig att lämna V I för en ny karaktär.

Du berättade för mig att du gillade Stieg Larssons karaktäre Lisbeth Salander generellt men hade svårt för de mycket visuella bilderna när hon blir sexuellt utnyttjad. Det verkar som om du drar någon form av linje där.  Anser du att böcker i allmänhet har blivit mer visuella när det gäller våldd och sex? om så är fallet, har du någon aning om varför? Är det influenser from TV och film som har påverkat eller är det kanske ett symptom för något annat?
Det är tuffa frågor att svara på på ett kort sätt. Jag tror att sadisitiskt och visuellt våld alltid har varit en del av den här genren men tidigiare ansågs det som pornografiskt, det distribuerades inte och lästes inte på samma sätt som det har börjat att göra de senaste 15-20 åren. Graden av våld tycks bli allt mer extremt. Jag tror att det delvis beror på att en del författare vill skapa en dramtik runt dem själva och deras böcker i en  allt mer konkurrerande författarmiljö för att ”synas”. Jag tror också att en del läsare har blivit så avtrubbade av allt visuellt våld att man måste ”skruva upp volymen” ett steg till för att fånga deras uppmärksamhet. Till sist så tror jag att ökningen av det visuella våldet mot kvinnor är en reaktion mot kvinnorörelsen – en del läsare och författare kanske känner sig så hotade av  det ökande antalet av kvinnor i maktpositioner att de agerar ut sina hämndfantasier genom våldsamma kriminialromaner.

Vilken var den första kriminalroman du läste?
Rex Stouts The Black Mountain (Det svarta berget 1954)

Chicago spelar en stor roll i didna böcker men våra läsare kommer från hela världen och har kanske aldrig varit i Chicago. Kan du ge oss några tips på vad man kan göra i Chicago som turist och deckarfantast?
Alzina Stone Dales Deckarguide till Chicago är perfekt att läsa om man ska besöka Chicago och gillar deckare men jag rekommenderar alla besökare att gå till Chicagos stiftelse för arkitektur: Extern länk

De finns på 224 South Michigan Avenue, mittemot konstmuseet. De erbjuder fantastiska guideturer. Man borde också besöka webplatsen för Chicagos kulturcenter: Extern Länk

De erbjuder bussturer i en rad olika stadsdelar i Chicago och om man mailar i förvag så kan man få en guide som talar ditt språk.

Att skriva är givetvis det som sysselsätter en författare mest men i författarskapet ingår också marknadsföring genom föreläsningar bokturnéer med mera. Denna del verkar bli allt viktigare för författare och jag kan inte låta bli att tycka synd om en del författare som tycka ha oerhört hektiska scheman. Å andra sidan så säljer det böcker och en del författare gillar att komma nära sina författare. Vad anser du om det här?
Jag gillar att turnera förutom att själva resandet gör mig trött. Problemet med att turnera är att du spenderar en dag på en plats och sen åker vidare vilket innebär att du missar njutningen av att utforska staden/landet du kommer till.

Kan du placera nedanstående ingredienser i den ordning du tycker är mest viktig:
Characters, story, milieu, message to the audience, thrills, dialogue
Handling och karaktärer går hand i hand för mig. Jag kan inte berätta en historia utan karaktärer som jag bryr mig om, som blir levande för mig. Dialog är ett sätt att skapa trovärdiga karaktärer. Som läsare är miljö det som är minst viktigast för mig. Jag antar att ett bra skrivsätt är det viktigaste för mig.

Vad tror du/hoppas du att diina läsare känner och tänker efter att ha läst en av dina böcker?
Jag hoppas på att läsaren har engagerat sg i berättelsen så att att den och karaktärerna finns kvar i deras sinne.

Har du en favorit kriminalfilm och tittar du på några kriminalserier på TV?
Jag har flera kriminalfilmer som jag älskar:  Myrna Loy och William Powell i den första Gäckande skuggan filmen (The Thin man 1936) ; Robert Mitchum i Trasdockan (Night of the Hunter 1955). Även om slutet är lite väl sentimenalt är mellandelen, där han jagar barnen, riktigt läskig;  Jag älskar I hetaste laget ( Some Like It Hot 1959) som ärldens bästa gangsterkomedi; Jag  gillar den samtida serien NCIS, även om den på många sätt är förutsägbar. Jag tyckte att The Wire var briljant men lite för nära sanningen….  Jag gillade också den kortlivade serien Uppdrag Chicago (Due South – mitten av 90-talet) med Paul Gross.

Vad läser du just nu?
Jag har just upptäckt Colin Cotterils Laos kriminalromaner. De är lite snälla men jämna och jag älskar karaktärerna. Jag läser också Ian Rutledge-serien skriven av en mamma och en son som skriver under pseudonymen Charles Todd. Den bästa bok som jag läste för ett tag sen är Hilary Mantels Wolf Hall.

Vi tackar Sara Paretsksy!

Hej Åsa Schwarz!

Berätta kort om vad för typ av deckare du skriver – Åsas senaste bok är Nefilim se recension här!
Jag skulle kanske inte beskriva det som en renodlad deckare utan snarare som en thriller där aktuella ämnen blandas med historia och religion. En enkel förklaring är att de har likande ingredienser som böcker av Stieg Larsson, Dan Brown och Steven King.

Vad läste du för böcker som barn?
Mina största minnen var i nämnd ordning Barbapappas nya hus, Narniaböckerna och Sagan om Ringen. Sammanlagt så har jag säkert läst dem hundratals gånger. Men då är nog den första mest sliten.

Nämn den största anledningen till varför du valde att bli deckarförfattare
Jag jobbade för mycket och bestämde mig för att jag behövde en hobby. Så jag anmälde mig till en skrivarkurs. Jag kommer fortfarande ihåg att onsdagskvällarna som jag tillbringade där var veckans höjdpunkt. Sedan tog hobbyn över mitt liv.


Hur mycket av dig finns i karaktären Nova från boken Nefilim?
Jag tycker hon har fantastisk bra musiksmak. Vi har också båda ett behov av självständighet. Annars är vi inte så lika.


Varför har du valt att gå ut med riktiga namn på till exempel företag?
Riktiga namn generellt använder jag för att hjälpa läsaren att få en verklighetskänsla. Berättelsen utspelar sig här och nu. När det gäller företag som t ex Vattenfall är det för att jag är genuint upprörd över deras beteende och vill förmedla information och fakta som vi inte annars hör och ser. Mina böcker bygger på månaders research.

Jag ser tydliga inspirationskällor i Nefilim (både författare, personer och filmer) vilka skulle du själv säga att de är?
Nej, där har du nog fel. Jag vet att mina böcker liknar flera andra som just nu är populära. Det beror på att jag tycker det är roligt att skriva om saker som råkade bli ett antal storsäljare just nu. Det är inte till exempel Lisbeth Salander som inspirerade mig till Nova, huvudpersonen i Nefilim, även om många tror det. Jag hade inte en tanke på henne när jag skrev om Nova eftersom jag inte ens läst Mellenium-serien då. Jag har bara väldigt tur att jag tycker om att skriva saker som är inne att läsa just nu.Inspirationskällor för mig är snarare Patrick Süskind, Steven King, Jan Ajvide Lindqvist och några av de stora klassikerna som t ex Strindberg och Alexander Dumas. När det gäller film gillar jag actionrullar som Terminator och de flesta filmer av Tarantino.

Jag är alltid nyfiken på hur det ser ut när författare skriver. Är det stökigt? har du några ritualer, Använder du stationär dator eller laptop? sitter du på ett kontor eller i soffan osv.
Jag hyr en kontorsplats vid Hornstull där tio musiker, journalister, fotografer och andra frilansare sitter. Dit går jag på dagarna för att dels få koncentration och fokus, dels för att ha trevliga arbetskamrater som jag kan äta lunch med. Allt är väldigt odramatiskt. Jag häller upp en kopp kaffe och börjar skriva. Om det är stökigt? Ja, jag tror inte min plats är en av de mer välstädade. Jag har alltid en bärbar dator nedpackad i min ryggsäck eftersom jag har ett stort behov av att kunna vara mobil. Den åker sedan fram hemma, på kontoret, på en plats där jag beskriver en miljö i boken eller bara där jag råkade var just då.

Lista dina top 3 svenska deckarromaner samt 3 utländska författare du vill tipsa om.
Nattfåk, Johan Theorin
De flesta av Håkan Nesser
En annan tid ett annat liv av Leif G W Persson

Utländska böcker:
Panic, Jeff Abbott
Parfymen, Patrick Süskind
Greven av Monte Cristo, Alexander Dumas

När kommer nästa bok om Nova?
I Sverige är det våren 2011.

Anade du/ni effekterna av ert PR-trick på facebook? och hur mycket tid lägger du ned på det? (Nova – karaktären i Nefilim finns som person på facebook)
Nej, men det var kul med all den positiva responsen och alla nya vänner Nova fick. För mig var det väldigt oväntat att en del personer blev upprörda för att hon inte fanns. Eftersom jag i mitt andra liv arbetar med IT-säkerhet tycker jag den reaktionen är både farlig och alarmerande. Nästa gång är det en pedofil eller bedragare som sitter bakom spakarna.Jag lägger ned alldeles för mycket tid Nova på Facebook men det är för att det är lite väl roligt. Just nu lever hon ett vardagsliv i väntan på att nästa bok ska dra igång. Många utländska förlag och läsare har blivit vän med henne. Främst lektörer som kan svenska och marknadsförare.


Om det blir film av Nefilim vem skulle du vilja var regissör, spelade Nova och vem vill du ska göra soundtracket?
Om jag får fabulera fritt så väljer jag Tarantino, någon okänd men talangfull skådespelerska och Trent Reznor. En av de viktigaste passagerna i boken innehåller en låt av Trent.


Vilken kriminalserie ser du helst på TV och har du något tips på en riktigt bra deckarfilm?
Tyvärr har jag inte haft tid att se på bio eller ens TV de senaste två åren sedan jag blev mamma. Förut fastnade jag ofta framför Medium och NCIS. Det är inte en rekommendation utan snarare ett konstaterade att det går att slappa bra framför TVn med dom på.


Hur skulle du rangordnar dessa ingredienser i en bok om du var tvungen till det? Bra karaktärer, Bra story, Tydlig ideologi, Spänning, vackert språk? (Något mer jag missat?) när du skriver en bok?
1. Bra story
2. Spänning (om det är en deckare)
3. Bra karaktärer
4. Vackert språk
5. Noggrann research så att läsaren även lär sig intressanta saker på vägen
6. Effektfulla miljöbeskrivningar
7. Tydlig ideologi

Vad läser du just nu?
Ett manus som en bekant har skrivit och som inte är publicerat ännu. Jag har nyligen avslutat ”Någon i din säng” av Andreas Roman. Det är psykologisk skräckis som handlar om en på ytan framgångsrik kvinna. Inombords är hon ensam, olycklig och har uppfunnit en låtsatskompis. Men när hon bestämmer sig för att sluta med sina lekar så är inte kompisen med på det. Rekommenderas att läsas vid brasan med släckta lampor.

Vi på deckarhuset tackar Åsa för denna intervju!
För mer info om Åsa och hennes böcker kan ni besöka hennes hemsida www.asaschwarz.com

Deckarhuset välkomnar Jan från The English Bookshop till denna inblick.

Berätta kort om ert företag, var ni finns och vad ni gör.
The English Bookshop är skandinaviens enda engelskspråkigt inriktade bokhandel. Vi finns i Uppsala vid stadsbiblioteket och i Stockholm i Gamla Stan. Filosofin kring sortimentet har alltid varit att sälja sånt man läser med passion, inte för att man måste. Så det är mycket skönlitteratur men även en hel del populärvetenskap/historia/biografier/politik.

.
Hur kommer det sig att du/ni startade en engelsk bokaffär?
1994 träffade jag min kollega Christer som då jobbade på en stor bokhandel. Vi började prata om idén som han länge burit på och eftersom vi hade kontakterna och trodde på konceptet startade vi uppsalabutiken hösten 1995.

Hur väljer ni ut vilka böcker ni ska köpa in i den här genren?
Det mesta väljer jag ut, dels genom allmän kunskap om och intresse för genren, dels genom att de brittiska och amerikanska förlagen kommer och hälsar på oss några gånger om året för att gå igenom sin utgivning, dels för att jag har byggt upp ett brett kontaktnät bland engelskspråkiga deckarförfattare under åren. Mycket är det min smak som styr, i kombination med kundernas smak.

.

Vad har du och dina kollegor för utbildning?
Vi är akademiker både jag och min kollega, fast med olika inriktning. Han har läst litteratur, jag medie- och kommunikationsvetenskap. Vår personal har akademisk utbildning, också lite olika.

 Kan du lista dina Top 10 favorit deckare på engelska som du anser att vi måste läsa innan vi dör?
Nej det är svårt. Men ett försök.

.

Vad skulle du kunna rekommendera om jag efterfrågade en kinesisk eller japansk deckare?
Det finns en lysande deckare om en kinesisk polis som kommer till England och letar efter sin försvunna dotter. Men den är ju skriven av en engelsman… Jag tycker att deckaren är en utmärkt ingång till ett samhälle, ofta tas problematik upp som belyser samhället på ett sätt som mainstreamlitteratur kanske inte gör. Men på rak arm skulle jag väl nämna Xialong från Kina och kanske Takagi och Kirino från Japan.

.

Varför ska man läsa böcker på engelska och inte svenska?
Två anledningar egentligen: det är alltid bättre att läsa på orginalspråk om man kan eftersom översättningar är ett filter mellan texten och läsaren. Sen är just engelska ett så fantastiskt rikt språk med så mycket nyanser och så många kompetenta översättare så man kan gott läsa all litteratur man inte kan läsa på orginalspråk på engelska.

.

Vad läser du just nu?
En ny bok av en favorit: David Corbetts fantastiska politiska thriller Do They Know I’m Running, om centralamerika/mexico och gränsen till USA.  Men också om Irak och USA och om fördomar vi har inom oss. Läs!

.

Vi på Deckarhuset tackar Jan och The English Bookshop för denna inblick!

Beskriv dig själv med 3 ord.

Vänfast. Enveten. Gränslös.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalroman, det är ju annars som manusförfattare jag som publik tänker på dig?

Jag fick en idé som jag var tvungen att skriva, som var som ett blixtnedslag rätt ner i vår tid. Det var historien som drev mig.

.

På vad sätt skiljer sig manusskrivande  och att skriva en thriller?

Mycket mer än jag trodde. När jag skriver manus har jag scenograf, skådespelare och regissör som gestaltar texten, i romanen måste jag göra hela jobbet själv för att historien ska bli levande i läsarens huvud.

.

Vad var det som triggade valet av ämne till Kvinnorna på stranden?

Idén om en död människa som flyr iland på en strand och ingen jävel bryr ig. I kriminalromaner brukar det bli stor uppståndelse när man hittar ett lik, men i verkligheten flyter döda kroppar i land rätt ofta på stränder i södra Europa, dit vi andra reser för att semestra. Och så var det detta med slaveriet, att det aldrig har upphört. utan bara gått under jorden. Jag triggas av verkligheten.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

För att vi har det så bra. Vi behöver spänningen, brottas med frågor om liv och död,. Det känns kanske inte alltid att man gör det när man går och handlar middagsmaten.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Varför ska vi ändra på det? Status är fullkomligt oviktigt, både för människor och böcker, tycker jag. När man stirrar sig blind på status missar man garanterat det som är viktigt. Kriminallitteraturens roll är inte att vara fin. Den ska vara spännande. Den ska innehålla mord och gåtor. Den är folkets litteratur framför allt, en levande kultur och det tycker jag är underbart.

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Dennis Lehanes nya, för att han är en av en av de absolut bästa.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Ingen aning, jag har allt i min bokhylla, från Jackie Collins till Dostojevskij. Inget överraskande med det. Mina vietnamesiska och tjeckiska lexikon kanske? En gång i tiden var jag besatt av att lära mig alla språk.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Vet inte, men en av de första stora läsupplevelser jag minns är  ”Tacka vet jag skorstensgränd” av Gunnel Linde. Sorgligt bortglömd, men den har kommit ut igen! En tjej sitter i ett fönster och snackar med en skorstensapa som heter Tralliputchi. Jag har älskat tak sedan dess.

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

En ny film tillsammans med Helena Bergström och en ny roman. Det blir också en bred och internationell thriller, som förhoppningsvis kommer ut hösten 2011.

En recension av Pontus Wikners första deckare ”Löparen” kommer att dyka upp här på Deckarhuset under veckan…

Du har din bakgrund i polisväsendet, hur kommer det sig att du som upplevt ”deckarvärlden” på riktigt fick för dig att börja skriva deckare?

Det fanns flera orsaker. Jag har alltid längtat efter att få skriva böcker och då låg det nära till hands att skriva inom ett område som jag kände till. Sedan fanns det ett behov av att skriva av mig om vissa händelser inom polisväsendet och riksbanken. Sen ville jag skriva en deckare där även polisens vardag kommer fram. Det finns kanske orsaker till att ett fåtal poliser faller ur ramen och missbrukar sin ställning eller begår till och med grova brott. En orsak kan vara den arbetsmiljö som de kommer in i som ganska unga. En miljö som kastar dem mellan blod och hemskheter till att i nästa stund köpa en lunchpåse på Mc Donalds. Det är lätt att trubbas av och kollegornas stöd för ny poliser är inte alltid i toppklass. Jag beskriver vissa delar av detta i boken bl.a. Gibsons första pass på centralen som är en direkt spegling av hur mitt första pass i uniform var.

.

Hur skulle du själv beskriva din berättarstil med 5 ord?

Fart, spänning, lättläst, okomplicerat språk.

.

Om du var tvungen att välja…

När någon har läst klart din bok. Vill du helst att denne tänker:

Oj vilka levande karaktärer

eller

Oj, vilken bra handling.

Svårt val men tvingas jag välja får det bli ”oj, vilken bra handling”. Är handlingen bra kan säkert läsaren göra sin egen bild av karaktärerna. En handling är också svår att skriva sönder vilket dock sker med vissa karaktärer ibland. Det måste finnas utrymme för läsarens fantasi.

.

Gillar du själv att läsa deckare? (och isf vilka)

Visst gillar jag deckare och då deckare som är väldigt miljöbeskrivande. Grisham och svenska tennisoraklet Björn Hellbergs böcker tilltalar mig.

.

När vi ändå håller på att fråga ut en ”polisdeckarförfattare” så måste vi passa på att fråga: Hur verklighetstroget är polisarbetet generellt sätt i svenska deckare enligt dig?

Lite varierat en del är otroligt bra skildrade medans andra hamnar helt i diket. Tyvärr finns det en vilja att överdriva våldet. Böcker kan jag välja men när det gäller TV deckare stänger jag ganska snabbt av. De hamnar nästan undantagslöst fel. Tråkigt eftersom blivande poliser som tar till sig detta kanske tror att verkligheten är sådan och då avstår från att söka till polisyrket. Poliser i uniform skildras som mindre begåvade än civilklädda. På arbetsplatsen står poliser och skriker åt varandra och fördummar kollegor. Vem vill vara på en sån arbetsplats. Det är ofta en äldre kollega som är den smarta, jobbar för mycket, tar inte hand om sina barn och rent allmänt ska framstå som vilsen men någon alla ser upp till.

.

…Hur verklighetstroget är det i ”Löparen”?

Min bok är en fiktion men väldigt mycket är direkt hämtat ur verkligheten något som flera läsare har kontaktat mig och påpekat som mycket positivt. Jag ville med boken även ge en skildring av vanligt polisarbete och att allt inte är som jag tror folk förväntar sig. För en del innebär läsandet av boken att fasaden krackelerar en del, men så är verkligheten.

.

Tillsist, har du fått mersmak? Blir det några fler deckare?

Min nästa deckare är redan på gång och jag har hunnit en bra bit på vägen. Det känns som den skrivs under friare former nu när Löparen är ute och mottagandet blev positivt.

.

Med det tackar hela Deckarhuset/TheCrimeHouse Pontus Wikner för att han tog sig tid för denna intervju!

Beskriv dig själv med 5 ord

Författare. Spelare. Farsa.Vegetarian. Misslyckadrockmusiker.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalromaner, det är ju annars tv jag som publik tänker när jag hör ditt namn?

Min andra långfilm var en polishistoria med Keve Hjelm i huvudrollen. Den skrev jag runt 1983, så jag har skrivit krim väldigt länge fastän i manusform. Sedan blev det politiska thrillers(Blueprint, Zonen, Den svarta cirkel m.m). När jag skrivit tv-serien Barnens Detektivbyrå 1990 gick jag till mitt förlag W&W, där jag var poet, och föreslog att tv-serien skulle bli bok. Jag  fick jag nej. Dom tyckte det var en dålig idé trots att Time-magasine skrivit att det var en av de bästa barnserier de sett. Så jag kroknade och det var först i början av 2000 som jag till slut skrev böcker om krim. Pojken i BD hade käpp så jag lät min hjälte, Axel Hake, också vara handikappad. Som om han växt upp och blivit snut. Jag har alltid läst deckare, det var det enda vi hade hemma i förorten, men jag var sen i utvecklingen att skriva krimböcker, så jag hoppas få några år på slutet istället.

.

På vad sätt skiljer sig skrivande för tv och att skriva en deckare?

Språket. Man måste jobba ordentligt med det när det gäller böcker. När man skriver för film och tv är det inte lika betydelsefullt, det är bilden som ska bära storyn. Men själva strukturen, skelettet är likartade byggen. Samma sak med karaktärerna. Samma sak med att hitta på berättelserna. Jag skriver alltid först för hand både när det gäller böcker och när det gäller Film/Tv. Samma procedur till att börja med.

.

Finns det en förebild för Hakes dotter Siri?

Precis som med Wilma i Skärgårdsdoktorn finns hon delvis i familjen.

.

Vad tror du det beror på att dina romaner om Stockholm slagit så väl ut?

Jag vet inte. Kanske för att det har saknats en riktig polisserie från Stockholm. Det är ju trots allt här det mesta och värsta händer ifråga om kriminalitet. Det är över femtio år sedan Trenter skrev om Stockholm och fyrtio år sedan Sjöwall/Wahlöö hade en Stockholmspolis som centralfigur. Jag tyckte att det var på tiden att låta Stockholm vara skådeplats igen. Det har naturligtvis funnits  enskilda deckare som utspelats i vår huvudstad, men ingen serie där man punktmarkerat staden som en del i brottets anatomi.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

Antagligen för att det finns ett behov av att läsa böcker som har en bra balans mellan underhållning och allvar. Det är en genre som allt kan stoppas in i. Kärlek, våld, vansinne och vardag.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Jag vet inte om deckaren status måste ändras. Personligen föredrar jag att den förblir i rännstenen och inte på kultursidorna. Där är dom är fortfarande för okunniga och slappa för att vara till någon hjälp. Om dom av en slump ska skriva om deckare kommer dom alltid släpande på Ellroy eller någon annan sportkola som dom tycker snuddar vid bra litteratur. Nej, det behövs kunskap och intresse för att skriva om deckare och det har dom inte, så varför fjäska? Det är dom som tappar läsare, inte vi…

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Ruth Rendells ”Farväl för evigt”. Den har allt det som en deckare ska ha. En polis, en mordgåta och ett svindlande vackert språk. Den arkeologiska utgrävningen av mördarens psyke och handlingsmönster är sublimt.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Kanske Arne Naess bok ”Empiriska semantik”. Jag läste Praktisk filosofi för min Fil.kand och är fortfarande intresserad av filosofiska frågeställningar. Kanske ”Stud-Book du Trotteur Francais” . Franska stamboken. Har själv sysslat med hästuppfödning i liten skala(trottoar-bonde) med inriktning på den franska aveln.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Enligt morsan var det Pelle Svanslös.

.

Finns det någon deckarfigur du skulle vilja ”ta över” och skicka på helt andra äventyr än den ursprunglige författaren gjort?

Jag har alltid varit svag för Simenons Maigretböcker.(Har alla 75 Maigret böckerna) Men han skrev aldrig om Paris hästkapplöpningar. En sådan bok skulle jag velat läsa, med de stämningar som fanns på Simenons tid och med de  karaktärer som besökte kapplöpningarna. Jag är väl bevandrad i dom environgerna och skulle gärna sno Maigret och låta honom lösa fallet med ”Maigret et le cheval disparus”

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

Nya bokprojekt, men jag vet inte i vilken turordning dom ska komma så jag får passa. Ett av dom är i alla fall en ny deckare i min Stockholmsserie. Skriver även ”Skärgårdsdoktorn” som långfilm och en tv-serie.

.

Om du fick välja ut mitt nästa ”intervjuoffer”, en person med någon form av anknytning till deckare/spänningslitteratur, vem skulle det bli?

Maj Sjöwall. Man snackar om deckardrottningar hit och dit när det egentligen bara finns en nu levande. Och hon sitter fortfarande i orubbat bo. Hon har dessutom vunnit den mest prestigefyllda deckarutmärkelsen man kan vinna. En Edgar!

.

Vilken fråga vill du ställa till denna person?

Enligt myten så skrev Per Wahlöö och du vartannat kapitel. Men stilen är ju väldigt homogen. Hur kan det komma sig? Ens litterära stil är ju som ens DNA, den slår igenom i allt. Var det någon som efter att ni skrivit igenom berättelsen sedan gick över den och gav den ”the Sjöwall/Wahlöö- touch”?

Deckarhuset tackar Lars Bill Lundholm varmt för att han tog sig tid att svara på våra frågor!

This interview is also available in English…

Hur ”föddes” författaren i dig?

Jag har alltid velat skriva, i princip redan från när jag kunde plocka upp en penna själv. Jag vet inte varför. Det var rent instinktivt antar jag, och behovet är lika starkt idag som det någonsin varit.

.

Du skriver riktigt fula historier, hur kommer det sig?

Jag skulle inte kalla dem fula. Jag skulle kalla dem snabba, mörka thrillers. Det låter bättre.

.

Har du funderat på att skriva kriminalromaner för unga läsare?

Ja, men jag har inte kommit längre än till tanken. Kanske någon dag, men just nu njuter jag av att skriva mina snabba, mörka thrillers, även om de är lite fula!

.

Vad skulle vara den största utmaningen jämfört med att skriva för vuxna läsare?

Utmaningen skulle se likadan ut. Att skriva en historia som tilltalar din publik. Det är alltid svårt, oavsett vilken åldersgrupp du riktar dig till.

.

Det verkar bli mer och mer vanligt att författare använder påhittade platser istället för riktiga platser och städer. Varför tror du det blivit så?

Jag antar att det ger författaren större frihet i beskrivandet av olika scener, men jag skulle inte göra det själv. Jag fördrar att använda platser som folk känner till för jag tror det hjälper läsaren att identifiera sig med historien.

.

Hur stor del av tiden du lägger ned på en bok består av research och hur mycket är faktiskt skrivande?

Att planera en bok tar mig ungefär två månader, medan skrivandet tar ytterligare sex, grovt uppskattat. Jag gör mindre research nu för tiden, jag föredrar att bara ringa en av mina poliskontakter om jag fastnar på en teknisk eller processuell fråga. Jag tror starkt på att man kan researcha för mycket.

.

Finns det en verklig person som Dennis Milne är baserad på?

Nej, men han är löst baserad på tre olika polismän jag känner – fast jag lovar att ingen av dem är mördare!

.

Hur gör du research i miljöerna dina böcker utspelar sig?

Jag känner till områdena jag skriver om, jag har spenderat mycket tid i London under 90-talet och fått kontakter på bägge sidorna av lagen som jag talar med regelbundet. De hjälper mig att få böckerna att känna autentiska och de brukar även vara en källa till idéer.

.

Vad jobbar du med just nu?

Jag har just slutfört min nionde bok, The Last Ten Seconds. Det är en thriller om en under cover-polis som hamnar djupt inne i ett kriminellt gäng som planerar att kidnappa en misstänkt seriemördare från polisförvar. Allt utspelar sig under 48 timmar och har massor med twistar och vändningar, och jag är väldigt nöjd med den. Jag ska ta en kort paus fram till jul nu och sedan planerar jag att skriva min tredje Dennis Milne-bok som kommer ut i Storbritannien i januari 2011.

.

Känner du till några svenska deckarförfattare?

Ja, jag är ett stort fan av Henning Mankell och har läst de flesta Wallander-böckerna. Jag tycker även om Johan Theorin. Jag tyckte att hans debut, Skumtimmen, var fantastisk. Otroligt nog har jag ännu inte läst Millenietrilogin, men jag ska sluka den nu när jag har lite fritid eftersom alla säger att den är så bra. Svensk kriminallitteratur är stor i Storbritannien just nu. Konkurrensen börjar oroa mig!

.

Om du skulle föreslå en person som vi ska intervjua härnäst, vem skulle det vara och vad skulle du vilja fråga personen ifråga om?

Jösses, det var en svår fråga! Om det var en död författare skulle det vara Anthony Burgess. Jag skulle vilja veta varför han trodde att framtiden skulle vara så blek som han porträtterade den i sin magnifika roman A Clockwork Orange, och om, när han nu fått rätt i sina förutsägelser, ser något hopp idag? Om det istället ska vara en levande författare skulle det vara Dennis Lehane. Jag skulle fråga honom om han ens tänkt på att skriva ytterligare en Kenzie och Gennaro-deckare. Jag tycker att de fem han skrivit är bland de bästa deckare jag någonsin läst och skulle rekommendera dem till alla som gillar snabb, tankeväckande kriminallitteratur.

.

Tusen tack för att du tog dig tid!

Det var ett nöje. Tack för intresset.