Två starka och oemotståndliga kvinnoporträtt

– när två fantastiska deckarförfattare fattar pennan.

 

Den ena är Gone Girl av Gillian Flynn och den andra är Hustrun av A.S.A Harrison. Det kan te sig lite underligt att göra en jämförelse mellan två mycket bra böcker. Men det är också därför det blir intressant. För inte nog med att båda böckerna är bra, de är även mycket lika varandra, vilket man skulle kunna tro borde ligga dem i fatet. Jag råkade av en slump läsa den ena boken direkt efter den andra vilket gjorde upplevelsen om möjligt ännu märkligare. Det var som om författarna vid samma tillfälle tilldelats en synopsis som de sedan skrivit varsin bok efter hemma på kammaren. Resultatet är två snarlika men samtidigt märkligt spegelvända deckare. Ännu märkligare är faktumet att böckerna utkom samma år.

 

Uppläggets symmetri:

 I båda böckerna indelas varje kapitel per vardera person. I Gone Girl är det försvinnandet som markerar startpunkten, sedan följer ” dagar sedan försvinnandet” från huvudpersonerna Amys och Nicks sida. I Hustrun varvas kort och gott kapitlen mellan ”Hon” och ”Han”. Det intressanta är såklart vems historia det är som berättas. Läsaren slussas tålmodigt mellan sina berättare tills hen sakta börjar upptäcka att det finns en historia även mellan det som sägs mellan de båda paren. 

 

Starka kvinnoporträtt i fokus:

 Bara titeln, om vi börjar där, indikerar synvinkel.  De är båda grundligt uttänkta och geniala i sin enkelhet. Vi har förstått av Gone girl att det är en kvinna som är försvunnen. Men titeln är mycket mer brilliant än så då den även inrymmer Amys sinnestillstånd. I Hustrun är det lätt att förstå att det är den kvinnliga gemålen man kommer att följa – utifrån hennes relation till sin make. Hustrun är således inte utbytbar mot t.ex. ”Kvinnan” eller något annat epitet för den delen. Och det är inte oviktigt i sammanhanget, tvärtom. Det är i hennes roll som hustru som hon har skapat sig sin identitet och sitt liv. Båda kvinnorna är intelligenta, svala, vackra och framgångsrika.  Men likheterna slutar inte där…

 

UTFÄRDAR EN ORDENTLIG SPOILER ALERT!! Läs ej vidare innan ni läst böckerna, eller hoppa till ”eftermälet” längre ned på sidan. 

 

Vinden vänder:

Man kan säga att båda dessa kvinnor delar något annat mycket mörkare; de balanserar på vansinnets gräns. Då båda kvinnorna inser att de blir bedragna händer det något i dem. Något går sönder men ytan är lika perfekt som förut. Sakta möglar det inuti dem och båda ser ingen annan utväg än att själva göra slut på förfallet. Båda kvinnorna kontrollerar och utstakar en plan. Den ena genom påfrestande kval och den andra genom iskallt överläggande. De delar även en historia om att ha blivit utsatta för övergrepp; den ena på riktigt, den andra på låtsas. I båda fallen är ”den andra kvinnan” deras totala motsats; ung, naiv, varm och närvarande. Båda männen är hyfsat enfaldiga och vardagliga. Det faktum att båda kvinnorna går segrande ur striden ger en kalla kårar längs ryggen långt efter att man läst klart. Kanske är det vad som gör dessa deckare så bra.  

 

Eftermälet: 

På omslaget till Hustrun som utgavs 2014 i svensk översättning på Massolit förlag föreslås just Hustrun som en bok att läsa för dem som har Gone Girl-abstinens. Personligen tycker jag att man kan smälta några böcker mellan dessa två för att ge dem ömsesidig rättvisa. Författaren A.S.A Harrison avled dessvärre samma år som Hustrun kom ut. 

Gone Girl är Gillian Flynns tredje bok och för oss som längtar ihjäl oss på nästa redan nu kan trösta oss med att Gone Girl kommer ut som film på biograferna redan idag (3 oktober) i regi av David Fincher.

Trailer för Gone girl här. 

 

The Killing Säsong 4

 

För er som har missat har Netflix precis släppt den senaste säsongen av den kritikerrosade tv-serien The killing. 

 

Serien bygger på den danska förlagan Förbrydelsen och kretsar kring de två detektiverna kommissarie Sarah Linden (Mireille Enos) och Kommissarie Stephen Holder (Joel Kinnaman) som tillsammans ger sig ut för att lösa mordfall som sällan är vad de ser ut att vara vid första anblicken.

 

Tv-bolaget AMC stod bakom de första två säsongerna. Efter påtryckningar valde de att göra säsong tre tillsammans med Video on demand – företaget Netflix. Inför fjärde säsongen valde AMC att hoppa av. Eftersom det amerikanska tv-bolaget därmed inte har rättigheter att kontrollera seriens innehåll meddelar Netflix att skaparna fått fria händer och att serien kommer att bli både mörkare och hårdare. Och dom menar allvar när dom säger det, känsliga tittare varnas härmed. Men för oss inbitna följare så är sista säsongen trots detta förlösande.

 

 I denna den fjärde säsongen får vi följa en ung officersaspirant som anklagas för ett ohyggligt brott som han själv överlevt. I kölvattnet av sitt tidigare fall försöker Lyndon och Holder desperat att ta sig vidare samtidigt som det förflutnas begravda hemligheter sakta men säkert stiger upp till ytan. 

Denna säsong bekräftar ett känt faktum – att alla har lik i garderoben.

Även om dessa, för de flesta människor, är rent metaforiska.

 

Orange Is the New Black

Ingen kan väl ha missat succéserien Orange Is the New Black (OITNB) vid det här laget, eller? Men har du mot all förmodan gjort det så bör du råda bot på det snarast, för den här serien är bra, riktigt bra! Serien visas exklusivt på Netflix och är baserad på självbiografin “Orange is the new black: mitt år i ett kvinnofängelse” av Piper Kerman.

Handling

Serien utspelar sig i det fiktiva fängelset i Litchfield, New York, och kretsar kring Piper Chapman. I seriens början är hon nyförlovad och lever ett framgångsrikt liv i New York. Hennes värld vänds upp och ner när hon döms till ett femton månader långt fängelsestraff för att hon för tio år sedan hjälpte sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar till Europa.

I första säsongen får vi följa Piper och hur hon får kämpa för att anpassa sig till ett liv innanför murarna. I andra säsongen får de övriga karaktärerna i serien mer plats och vi får veta mer om deras bakgrunder.

Bra på så många sätt

Som jag sa innan, den här serien är riktigt bra! Den tar upp universella problem som rasism, pengar, missbruk, kärlek, svek och sexualitet. Det är uppfriskande att kvinnor tar upp störst plats i rollistan, samt att karaktärerna har en sådan mångfald beträffande ras, sexualitet och socioekonomisk status.

Serien klarar dessutom Bechdeltestet (den har minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män), vilket knappast borde förvåna någon, men det är faktiskt förvånansvärt få filmer och TV-serier med kvinnor i centrum som klarar av detta (ganska enkla kan man tycka) test.

Rekommenderad sommarläsning/tittande: Sara

Sommaren är det perfekta tillfället att läsa den där klassikern som du aldrig hinner med under vintern. Regnar det eller tröttnar du på det sol kan det ibland vara skönt att krypa in och se en bra film.

Klassikern: New York-trilogin

Paul Austers  klassiker från 1987 du inte får missa, smart snyggt och bra. De är en av få deckare som är så mycket mer än bara deckare. Tre berättelser i en bok. Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet. Läs den gärna på engelska för att få ut det mesta av språket.

 

 

TV-serie: Kommissarie Montalbano

Är vädret skit? Har du det rätt bra i Sverige men ångrar att du inte bokade den där resan till medelhavet? Då ska du se Kommissarie Montalbano baserad på Andrea Camilleris deckare. I 9 säsonger får du följa livsnjutaren kommissarie Montalbano och hans smått galna kollegor. Vyerna över Sicilien är helt ofattbart vackra! Har du redan sett alla avsnitt? Då finns det en miniserie om när Montalbano var ung. ”The young Montalbano”

Film: Anthony Zimmer

Jag är väldigt förtjust i fransk tv/film/serier. Anthony Zimmer är en fransk thriller från 2005 som utspelar sig i Nice som ju är en riktig sommarstad.

Glad sommar!

Jakten på en bra kriminalfilm

Är det bara jag som tycker att det görs alldeles för få bra kriminalfilmer? Det finns många bra klassiker men de har man ju redan sett…

The Secret in their Eyes

Jag hittade en film jag inte har sett än som verkar bra och har fått bra kritik. En argentinsk film från 2009 som fick en Oscar för bästa utländska film 2010. Verkar lovande. Återkommer när jag har sett den.  Här är en trailer om ni är nyfikna.

 

Death comes to Pemberley – miniserien!

Borde komma till Sverige snart!

 

2012 skrev P.D James  en ”fortsättningsbok” på Jane Austens roman Stolthet och fördom. I julas sändes den som TV-serie på BBC som borde komma till Sverige snart. Kombinationen BBC-produktion, Jane Austen och P.D James borde vara oslagbar. Anna Maxwell Martin (Susan i Bletchley Circle) som Elisabeth och Matthew Rhys som Mr Darcy.

Om boken

Annas recension från mars 2014

Saras recension från oktober 2012

Recension: ”The Shining” av Stephen King

Tänk att jag aldrig läst The Shining tidigare! Det blev en minst sagt ojämn läsupplevelse, men som nog ändå slutade gott…

HANDLING

När Jack Torrance får ett jobberbjudande om att ta hand om det gamla anrika hotellet Overlook, som ligger Colorados imponerande bergsområde, tar han chansen. Han har på grund av sin alkoholism misslyckats med allt annat; förlorat sitt lärarjobb, lyckas aldrig avsluta sina skrivprojekt och relationen med frun Wendy och sonen Danny går utför – bland annat på grund av en händelse i hemmet som han inte kan göra ogjord… Det blir inte lättare av att deras son verkar ha en dold förmåga, som vid ankomsten till Overlook gör sig alltmer påmind. När mystiska saker börjar hända dras gamla konflikter upp till ytan – men vems är egentligen skulden? Vilka fasor har utspelat sig i rum 217? Och kommer ondskan inifrån – eller från någonting i själva hotellet?

KRÅNGLIG BÖRJAN

Det tog faktiskt flera veckor för mig att ta mig igenom The Shining. Det beror till viss del på att jag helt enkelt inte tagit mig tid att läsa den – och istället läst en massa annat istället – men även på att översättningen inte är den bästa, vilket hindrat min läsning. Riktigt synd. Samtidigt är berättelsen väldigt ordrik. Intrigen är full av läskigheter, något annat kan man inte säga, men jag tycker ändå att Mr. King här använder alldeles för många ord. Är det inte alltid så med King? Nej, faktiskt inte, jag har läst ett flertal tegelstenar av honom där jag ändå njutit av mängden sidor. Men det är svårt att veta varför läsningen blev så spretig den här gången; kanske hade mina sinnen helt enkelt inte riktigt ork.

ANGELÄGNA HEMSKHETER!

Samtidigt är det en väldigt intressant berättelse. Jag håller med verkligen med Yukiko Duke som så träffande beskrivit King som en stor berättare. Berättarglädjen sprutar ut på sidorna och ger i det här fallet inte bara en skräckstory. Jag kan faktiskt förstå varför Stephen King aldrig tyckte om filmatiseringen med Jack Nicholson, som enbart är skräck och inte ägnar någon uppmärksamhet åt familjerelationerna som utgör en stor del av boken. Och Wendy i boken är inte alls samma skrikande våp som i filmen. Och utöver att motsättningarna utgår från Jacks alkoholism berör intrigen även teman som arvsynd och sorgebearbetning. Jag hade hört tidigare att boken handlar om Kings egna problem med spriten – men jag har aldrig hört att det även handlar om kärleken till och sorgen efter en förlorad förälder. Sådant gör att jag som läsare vaknar till liv – skräcken blir verklig och berättelsen angelägen! Jag skrev häromdagen på Bokdetektiven om min syn på realism och tror nu att jag kommit fram till att jag, trots viss förkärlek till litterär eskapism, inte alls har något emot varken realism eller tragik. Det är den trista vardagligheten som gör vissa moderna deckare så tråkiga, tycker jag. Första gången jag i förfäran slår handen för munnen medan jag läser The Shining är under en scen där Jack tänker tillbaka på sin barndom, på när hans far misshandlade hans mor. Det är verkligen en bestialisk scen, men så fruktansvärt bra skriven att den konkurrerar med våldsscenerna i Mörka platser av Gillian Flynn.

 

Våldet är intrikat, ja. Men det fyller ett syfte – och det är att sätta in karaktärerna i sitt sammanhang!

 

Det blev en krånglig läsupplevelse, men jag kommer minnas The Shining som en både hemsk och intressant bok. Läs om du känner dig nyfiken! Och dela gärna med dig av dina åsikter om boken!

/Kriss