Camilla Läckberg – Änglamakerskan

Storsäljande författare.

Författaren behöver knappast någon närmre presentation. De flesta känner till Camilla Läckberg och många har en åsikt om henne, tyvärr inte alltid så snälla. I en artikel förra veckan såg jag en artikel med titeln – Drottningen av fulkultur – Jag har så svårt att förstå varför man måste kategorisera böcker i fint och fult? Speciellt när fult i Sverige står för den breda massan. I USA har hennes böcker tagits emot på ett helt annat sätt.  Finns det bättre deckarförfattare? enligt min mening ja. men det här är underhållning som roar många läsare runt om i världen, även mig för stunden, och det kan ingen ta ifrån Camilla Läckberg.

Det sociala och genetiska arvet

En ung kvinna återvänder till sin födelseort efter att hon som bebis var den enda kvarfunna personen när en hel familj försvann under mystiska förhållanden på en ö utanför Fjällbacka. Som vanligt väver Läckberg in historiska återblickar som är kopplade vilket får konsekvenser för generationer framåt i tiden. När Läckberg för in högerextremism i storyn blir det rätt obehagligt eftersom det är omöjligt att inte dra paraleller till vad som hände på Utöya.

För många karaktärer

För första gången i Läckbergs böcker kände jag att det var lite för många karaktärer att hålla reda på och jag kom på mig själv med att blanda ihop dem. Jag tror framförallt att det gäller de 5 pojkarna (i nutid män) Man hade gott kunnat utesluta 1 eller 2 av dem.

Hur många svårigheter orkar en människa med?

Svaret är 5. I genomsnitt orkar en människa med 5 svåra händelser i sitt liv. Den kvoten är nog fylld för Ericas syster. Jag hoppas att Läckberg skonar henne i nästa bok för jag är inte säker på att jag orkar med ett till trauma. Det är en nackdel med att skapa en deckarserie man vill ju utsätta sina karktärer för spännande saker men det finns en övre gräns…
Å andra sidan, om författaren utvecklar sina karaktärer i övrigt på ett bra sätt är det ett nöje att följa dem. De blir som bekanta som man följer på avstånd.

Det är något speciellt med korkade äldre gubbar

Karaktären Mellberg är fantastisk och han har bara blivit bättre med åren. Det var ett genidrag att låta honom bli kär och lite snällare (utan att bli för snäll).

Ömmar för de svaga

I varje bok far barn illa. Antingen i det förflutna, vilket sprider sig i generationer framåt som ringar på vatten, eller i realtid. Läckberg bryr sig om och lyfter fram de svaga i samhället. Kanske är det det, i kombination med den svenska skärgårdsidyllen och igenkänningsfaktorn för många småbarnsföräldrar, som gör Läckberg så populär?

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , , , av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.