Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.

Recension: ”Betraktaren” av Belinda Bauer

Artonårige Patrik har Asperger syndrom och en mamma som inte riktigt kan hantera det. Deras relation är minst sagt tyngd och blir inte mindre komplicerad av att hon anklagar Patrik för att ha del i faderns död ett antal år tidigare. Mamman försöker med tveeggade känslor att nå sin son – ändå vill hon aldrig tala om det Patrik vill tala om, nämligen döden. När Patrik börjar en kurs i anatomi öppnar sig en ny värld för honom, men det dröjer inte länge förrän Patriks uppmärksamma sinne ser något som alla andra i klassen missar… Och kanske kan det även leda honom till svar på gåtor i hans eget förflutna.

ÄNNU EN ANNORLUNDA BAUERDECKARE

Även denna Bauerbok börjar inte kännas som en deckare/thriller förrän en bit in i boken, vilket gör mig lite otålig. Dock förbättrar det naturligtvis läsarens förståelse för varför Patrik och hans mamma agerar som de gör och det är värt att lägga lite tålamod på. Jämfört med Bauers succédebut Mörk jord har Betraktaren definitivt en tätare handling från början till slut – och jag tycker verkligen om slutet. Det är inte bara spännande, utan intressant! Nästan lite Den-Store-Gatsby-känsla, mer tänker jag naturligtvis inte berätta. Personligen saknar jag någon att identifiera mig med, men det här är definitivt ännu en läsvärd och annorlunda deckare från Belinda Bauer.

Läs och njut. Att det är ännu ett härligt bokomslag från Modernistas Lars Sundh är bara pricken över i:et.

Ta det lugnt i stormen och fridens liljor!

/Kriss 

Julklappstips för deckarnördar!

Idag gick jag in på Akademibokhandeln för att köpa en liten kalender till hushållet. Fyrtio minuter senare kom jag ut, utan kalender, men med en lång rad foton på vackra föremål jag önskar mig i julklapp… Förra året tillbringade jag julafton på en vit strand, så i år ska det firas dubbelt upp!

 

AMERIKANSK CRIME FICTION OCH FORMGIVNING

 

Efter att nyligen ha läst och recenserat megasuccén Gone Girl av Gillian Flynn blev jag väldigt nyfiken på hennes tidigare böcker. Jag var ganska kritisk mot den svenska översättningen av Gone Girl (nej, ”scrambled eggs” heter inte ”skramlade ägg” på svenska – även om exemplet kanske var bland de värsta). Och eftersom jag älskar att läsa engelska som originalspråk när jag väl gör det, kunde mina ögon inte undgå att lägga märke till den engelska pocketutgåvan av hennes Dark places. Alla tycker olika; vissa menar att Gone Girl helt klart är författarens bästa, medan andra tycker bättre om Sharp objects eller Dark places (Mörka platser). Är det förresten bara jag som inte hittar någon svensk översättning av Sharp objects? Underligt. Återstår iallafall att se vad jag tycker, men läsa godbiten på bilden bara måste jag göra.

Efter att i somras ha läst och recenserat första boken i Jeff Lindsays serie om seriemördaren och svärmorsdrömmen Dexter (Darkly dreaming Dexter) – på svenska – har jag tänkt flera gånger att jag måste läsa de andra böckerna också – på engelska. Speciellt nu när tv-serien för alltid är ett minne blott, efter att ha avslutats med ett hyfsat otillfredsställande slut… (ja, jag är fortfarande upprörd). Så idag stod de där framför mig på hyllan. De andra böckerna. Tyvärr inte just tvåan, men det hindrar mig inte från att önska mig den i julklapp.

Dreglade en stund framför engelska crimehyllan gjorde jag i alla fall. Det är något med den amerikanska formgivningen som jag lockas av. Dessa VÄLDIGT STORA BOKSTÄVER I PRÄGLING OCH FOLIERING (som det heter när det glänser och antingen buktar uppåt eller neråt), som numera finns även i Sverige men som aldrig blir riktigt samma sak här…

Är tanken förresten att läsarna sällan går fram till bokhyllan och därför ska kunna fånga upp författarnamn och titel på långt avstånd…? Fint är det i alla fall.

 

JULKLAPPSTIPS FÖR DECKARNÖRDAR!

 

Hittade även ett nytt sällskapsspel som jag måste ha! Jag har alltid varit den i familjen och umgängeskretsen som tvingat alla att spela Cluedo, men nu är det dags för något nytt. Ursäkta ljuspunkterna som inte gick att undvika. Klockrent julklappstips, både åt mig och åt alla andra crimenördar!

Julen har jag förresten redan påbörjat (eftersom november är en så onödig månad): glöggen inköpt, glitter till fönstren, cozy-christmas-doften sprider sig och imorgon ska det bakas lussekatter!

 

God jul önskar Kriss!

Recension: ”Förkunnaren” av Unni Drougge

Oj, vad det varit fullt upp på sistone – så fullt upp att jag knappt hunnit läsa. Det betyder fullt upp. Det hindrade mig dock inte från att läsa bok nr 2 i den gudomliga serien om Berit Hård; Förkunnaren av Unni Drougge! Första boken, Bluffen, recenserade jag för ett tag sedan på Bokdetektiven och gav den full pott! Tack till Massolit förlag (ett av mina favoritförlag) för recex! Naturligtvis var jag tvungen att läsa vidare om Berit Hård som den överviktiga, tuffa, pilska, minst sagt dekadenta, ormälskande och alldeles, alldeles underbara karaktär hon är…

 

YOGADOFTANDE HANDLING

 

Unni Drougge har tidigare inte skrivit deckare och det är, som jag skrev i recensionen av Bluffen, svårt att avgöra om böckerna verkligen är deckare. Klart är dock att de i så fall är väldigt annorlunda och unika deckare! Den skandalomsusade skvallerjournalisten Berit har äntligen slutat på blaskan ”Veckans OJ!”, men trivs inte riktigt på Arbetsförmedlingens kramkurs. Hon vill hellre jobba. Via en kontakt från första boken, den tidigare utslagna tjackbruden Stina som nu blivit ren och dessutom toppsäljande författare av halvdåliga självhjälpsböcker, får Berit uppdraget att följa den folkkäre artisten Lotuz af Love – han som predikar om ödmjukhet och kärlek, men som plötsligt bränner Koranen under en konsert…

Naturligtvis blir Berit återigen indragen i en både fartfylld, skrämmande och fascinerande serie händelser som sträcker sig ända bort till ett mystiskt ashram i Indien och som slutar på ett minst sagt oväntat sätt. Vem är egentligen denne kjolbärande, strålande Lotuz af Love som alla tycks lyssna på men ingen vet någonting om? (Och som påminner lite vagt om Thomas Di Leva…men det är säkert bara ett sammanträffande.) Varför beter sig människor i hans omgivning så underligt – och varför dör de? Och vad försiggår egentligen i hans pengastinna chakraverksamheter?

 

ANNORLUNDA DECKARE…

 

Visst är det oväntat att Unni Drougge började skriva deckare. Samtidigt tycker jag att hon är trogen sitt författarskap; böckerna är både verklighetsanknutna och till och med lärorika! Och det är sällan en författare klarar av att kombinera underhållning med att förmedla ny kunskap till läsaren.

Varför läsa böckerna om Berit? Jo, för att de är originella, helt unika bladvändare om en oförglömlig karaktär. Det jag tycker så mycket om hos Berit är att hon inte bara är en tuff brud i smaklös leopardförpackning; hon är dessutom mänsklig. Det är verkligen ett fint porträtt av någon som är hård på ytan men inte för den sakens skull okänslig. Berit drabbas av både förälskelser, besvikelser och olycka. Samtidigt är hon så mycket starkare än vad hon själv tror. Att läsa böckerna om Berit Hård är faktiskt som att hitta en ny litterär vän och det var kul att återse henne.

Den enda invändningen jag möjligen har är att böckerna är snudd på för långa, men samtidigt är innehållet aldrig tråkigt och de är väldigt lättlästa. Böckerna kan läsas fristående utan problem, men jag skulle ändå börja med Bluffen – dels för att den är så bra, dels för att det är kul att få följa Berits personliga utveckling!

Nu ska jag dyka in i Betraktaren av Belinda Bauer och klassikern Glaskupan av Sylvia Plath, den sistnämnda boken en del av mitt Klassikerprojekt på Bokdetektiven!

Fridens liljor! /Kriss

Bokmässeinköp – spänning, psykologi och romantik

Den senaste veckan har jag definitivt ägnat mer tid åt att köpa böcker än att läsa dem. Det var dock ganska väntat, eftersom Bokmässan i Göteborg gick av stapeln den 26-29 september! För mig var det första besöket någonsin. Och det var precis så underbart som jag hoppats!

 

BOKMÄSSA!

 

För foton på författare, kändisar (som numera börjat bli alltmer samma sak), mingel och vimmel kan ni ta er en titt på min egen blogg, Bokdetektiven, där jag just nu skriver ett inlägg per Bokmässedag. Men inköpen av spänningslitteratur – som naturligtvis utgör större delen av bokhögen – ärar jag naturligtvis Deckarhuset med! Utöver författarprat, boksigneringar, seminarier och allt annat njutbart som hör mässan till fick jag dessutom tillfälle att träffa min kollega här på Deckarhuset, Sara Rothstrand! Vanligen befinner vi Deckarhusetskribenter oss på olika platser i Sverige/världen, men förr eller senare kommer ett tillfälle att ses. Trevligt!

 

AMERIKANSK HISTORIA, GLAMOUR OCH MORD

 

Flera av de inköpta böckerna har jag redan givit bort i present till närstående, för vad är inte bättre än att köpa ännu fler böcker med förklaringen att det är gåvor? Men vissa kunde jag inte låta bli att äga själv, t.ex. ”Tigrar i rött väder” som jag faktiskt bytte till mig vid ett bokbytarbord under fredagens bokbloggsmingel (ett glatt gäng bokbloggare som träffades i en trevlig lokal och pratade bloggande, böcker och Bokmässa – underbart!). Naturligtvis kommer boken från förlaget Modernista, som just nu har stenkoll på vilken spänningslitteratur som går hem. Underbar formgivning av Lars Sundh. Och även om boken kanske främst inte är menad att vara spänningslitteratur lyckas Liza Klaussmann fånga mig med en kombination av amerikansk miljö under 1940-50- och 60-tal och att det mitt i denna heta rikemansglamour faktiskt sker ett mord. Och händelserna verkar ha psykologiskt djup, kanske i samband med de mänskliga följderna av krig. ”…snart börjar den gyllene fasaden spricka” och ”…hemligheter kommer i dagen…” Bra exempel på när en baksidestext verkligen övertygar. Vi får se om förväntningarna infrias!

 

PSYKOLOGISK SPÄNNING PÅ ÖDE Ö

 

Bödeln, Frälsaren, Observatören” av debutanten Catrine Tollström har fått lysande recensioner. Och snart är det min tur att försvinna in i den främmande världen på ön Palawu, där en samling människor mötts upp för att delta i en dockusåpa. Enligt andra recensenter ska förlaget Hois egen text beskriva boken väldigt bra, så väljer för ovanlighetens skull att citera; ”Bödeln frälsaren observatören är en samhällskritisk spänningsroman med överraskande vändningar, psykologiskt djup och ett persongalleri utöver det vanliga.” Oj oj. Nu fick Tigrar i rött väder konkurrens. Tydligen är deltagarna både självupptagna och hänsynslösa och när jag får vibbar av ”Flugornas herre” (oförglömlig klassiker) är jag naturligtvis ofrånkomligen såld.

 

STOLTHET OCH FÖRDOM GOES MORDGÅTA

 

Totalt kom jag hem med tio böcker, en lagom mängd för en hårt pluggande student på förlagsutbildningen i Lund. Två av pocketböckerna, med väldigt olika tjocklek, är ”När döden kom till Pemberley” av självaste P.D. James och ”Under kupolen” av Stephen King. Boken av James är den oväntade fortsättningen på Jane Austens klassiker Stolthet och fördom. Fast nu har Darcy och Elisabeth varit gifta några år. Och när döden kommer till Pemberley förvandlas 1800-talsromantiken till en mörk mordgåta… Ska bli kul att läsa!

 

 

PSYKOLOGISK OCH SAMHÄLLSKRITISK KING?

 

Under kupolen” är en av Kings senaste böcker och verkar kanske mer intressant än spännande. Idyllen är påtaglig i den lilla staden Chester’s Mill, Maine, tills ett flygplan råkar köra rakt igenom det osynliga kraftfält som omsluter samhället. Avslöjandet får snart följder för de invanda strukturerna och människor reagerar på olika sätt när kaoset knackar på dörren – liksom i många av Kings böcker. Jag får intrycket av att detta är en av hans mer samhällskritiska böcker. Det är ett intressant drag hos en annars ganska underhållningsinriktad författare. Naturligtvis var den 1179 sidor långa boken ett måste! Får se hur jag lyckas läsa allt detta…

För inköpen tar inte slut här. Fortsättning lär följa på Bokdetektiven, inte minst recensionerna.

 

Jag på mässan! Innan vätskebrist, skoskav och ryggbesvär.

Nu övergår jag till skolarbete kring marknadsföring…samt läsning! Over and out!

Fridens liljor! /Kriss

Bokmässa och kriminalfrosseri!

En vecka kvar till Bokmässan i Göteborg och en vecka med tema deckare på min förlagsutbildning här i Lund!

 

SMART BOKOMSLAG AV MODERNISTA

Under mässan har vi i klassen fått i uppgift att hitta ett bokomslag som vi av någon anledning lagt märke till på sistone och skriva några meningar om vårt intryck av det. Jag valde naturligtvis omslaget till storsäljaren ”Gone Girl” av Gillian Flynn, efterlängtat recex från förlaget Modernista (formgivning av Lars Sundh).

 

 

Intressant är bland annat att förlaget valt att kategorisera boken som ”En roman” (står på framsidan) istället för till exempel ”En kriminalroman” eller ”En roman om ett brott” – kanske för att nå en bredare målgrupp? Deckarfantasterna lär ändå lägga märke till det, med den klassiska färgkombinationen svart, rött och vitt, och naturligtvis var det bland annat det jag föll för vid första anblick. Älskar dessutom att boken inte har någon typisk ”deckarbild” på framsidan (ett mystiskt hus till exempel), utan bara ett mönster av hår som fladdrar för vinden… Kanske ska det symbolisera det försvinnande som boken kretsar kring?

 

BOKMÄSSA OCH FAKTA OM DECKARE

 

Under mässan ska jag arbeta för Rámus Förlag i deras ”Rum för poesi” och jag fick igår hem en trevlig liten hög seminariekort för oss i klassen som ska jobba. Vackra små kort, inte sant!

Just nu blir det med andra ord mest kurslitteratur läst, men vad gör det när jag letade fram två böcker skrivna av vår föreläsare från häromdagen, Sara Kärrholm? Det är Konsten att lägga pussel – deckaren och besvärjandet av ondskan i folkhemmet och (med Kerstin Bergman) Kriminallitteratur: utveckling, genrer och perspektiv (2011). Naturligtvis handlar de om kriminallitteraturens framväxt och naturligtvis kunde jag inte låta bli att låna hem dem omedelbart…

Nu ska här läsas!

Fridens liljor! /Kriss

Recension: ”Mörk jord” av Belinda Bauer

Det är ganska sällan som jag slutar läsa en bok mitt i. Det hände dock med ”Mörk jord” (Blacklands) av Belinda Bauer och detta för över ett halvår sedan. Jag är glad att jag gav den en andra chans.

 

HANDLING

 

Stevens familj består av hans mamma, lillebror och mormor, men det förflutna påverkar deras liv mer än något annat. För nästan 20 år sedan försvann Stevens morbror Billy och alla drog slutsatsen att seriemördaren Arnold Avery mördade honom, så som han gjorde med de sex andra barn vars död han redan erkänt. Men Stevens mormor kan inte komma över sorgen efter sonen och står varje dag och väntar på honom vid fönstret, medan hennes och resten av familjemedlemmarna tvingas leva i skuggan av vad som hände. Stevens sätt att hantera situationen är att gräva. Han har nämligen bestämt sig för att hitta platsen där morbror Billy ligger nergrävd, någonstans bland de andra barnen på den vidsträckta Exmoorheden. När han slutligen accepterar dess omöjlighet bestämmer han sig istället för att skriva brev till fängelset där Avery sitter av sitt livstidsstraff. Beslutet visar sig vara startskottet på en lek med minst sagt dödliga regler

Läsningen fick som nämnt ingen bra början. Jag blev helt enkelt utless på den ganska miserabla tillvaro som är Stevens liv och en stor del av boken ägnas också åt att beskriva hans verklighet, så som det ser ut i en splittrad familj där alla styrs av det onämnbara. Det handlar om Stevens längtan efter en riktig pappa, om hans komplicerade vänskap med klasskamraten Lewis, om utsatthet och fattigdom. Det är både realistiskt och medvetet skrivet. Och kanske lite väl tungt när jag för tillfället arbetade just med utsatta barn. Socialrealismen fick helt enkelt vänta till nästa arbetsdag.

 

STYRKOR OCH SVAGHETER

 

Nu är jag dock glad att jag gav boken en andra chans, för trots en lite seg första halva ökar bokens hastighet alltmedan Steven kommer närmare Arnold Avery… Eller är det tvärtom? Och faktum är att upplösningen är riktigt, riktigt spännande. Och otroligt bra skriven. Ibland kan jag tycka att Bauer förvillar sig i långa beskrivningar av allt från vad en person tänker medan han äter en smörgås till vad han funderar på medan han drar på sig strumporna – och det sänker bokens takt. Faktum är att en ovanligt stor del av handlingen egentligen utspelar sig inne i människornas huvuden, främst Steven och Averys. Det ökar min förståelse för varför Steven gör det han gör trots att det är farligt, och hur det kanske kan låta när en notorisk pedofil smider sin illvilliga plan. Men det gör också boken mindre spännande. På sätt och vis är boken fram till sista tredjedelen ett sätt för författaren att visa varför bokens karaktärer gör som de gör. Det är riktigt bra gjort, men också lite monotont.

Ändå kan jag inte annat än att rekommendera ”Mörk jord”! Och nu har jag även blivit nyfiken på Bauers två senare böcker, ”Ni älskar dem inte” och nyutkomna ”Betraktaren”, vars omslag också är formgivna av min stora favorit i formgivningsvärlden; Lars Sundh från Modernista.

Oslagbart snyggt och smart!

 

Snart Bokmässa i Göteborg!

Nu är det bara 28 dagar, 18 timmar och 24 minuter kvar till Bokmässan i Göteborg! Nej, det är inte jag som är nipprig. De har en nedräknare på hemsidan.

 

SEMINARIEPROGRAM!

 

Programmet går att beställa på mässans hemsida; klicka på bilden! För min del blir det första besöket någonsin – helt osannolikt egentligen – och inleds på torsdagen då jag ska jobba extra åt ett förlag. På kvällen ska jag närvara på den beryktade Parkeringsfesten för branschfolk och fredagen kommer bland annat att ägnas åt bokbloggsmingel.

Behöver jag skriva att jag ser fram emot det hela?

Här kommer några av de roligaste och mest intressanta nyheterna ur deckarvärlden, direkt ut seminarieprogrammet! Naturligtvis är programmet fullspäckat med fascinerande föredrag, myllrande montrar och trevliga pratstunder också ur andra delar av bokvärlden. Kanske ska även du ta dig en svängom på mässgolvet?

 

HÖJDPUNKTER I DECKARVÄRLDEN

 

Seminarium om Maria Lang och Agatha Christie är naturligtvis en självklarhet. Nyutgåvorna av hennes första böcker har blivit mycket uppskattade, inte bara bland gamla Langbeundrare, och är nog typexemplet på hur man blåser liv i gamla klassiker. Det handlar om utformning. Författarna Denise Rudberg (elegant crime), Carina Burman och Ann-Marie Skarp (förläggare, gift med Jan Guillou) samtalar om arvet som nu verkar ha förts vidare!

 

I det här seminariet ställs flera intressanta frågor, tycker jag. Ja, hur mycket blod får man egentligen ha på ett bokomslag? Det är ju inte helt ovanligt med både vackert formade bloddroppar och utsmetade handavtryck i deckarnas formgivningsvärld. Dropparna, ofta i partiell lackering (med glans) är min absoluta favoritdetalj på omslag. Det funkar. Typ alltid. Det där med hur pass mycket hjältinnan bygger och får bygga på författaren själv är omtvistat. Camilla Läckberg har till exempel sagt att hon från början försökte få huvudpersonen Erica Falck att bli så olik henne själv som möjligt. Således har Erica kortare, ljuslockigt hår.

 

DECKARAKADEMIN PÅ PLATS!

 

Det här ser jag faktiskt fram emot allra mest. Årets deckare på svenska, lett av Svenska Deckarakademin. Kan det bli bättre?

Botaniserar i den svenska deckarutgivningen år 2013 gör tre ledamöter ur akademin. Ses där!

Kan tyvärr inte närvara när deckardrottningen Camilla Läckberg firar tio år, men istället för deckare kommer hon nu ut med en jubileumsbok.

Det blir återblickar och samtal med personer som haft med hennes karriär att göra, från aspirerande debutant, uppmärksammad av det lilla förlaget Warne där en av förläggarna visade sig ha sommarstuga i Fjällbacka, till bytet till Bokförlaget Forum och kändisstatus.

 

 

Förutom att hon skriver som en gudinna är nog Karin Alvtegen Sveriges stiligaste kvinnliga författare, tycker jag. Det blir ett samtal mellan henne och författarkollegan Åsa Nilsonne och det kommer att handla om döden, så som den kan se ut på riktigt!

 

Så gå in på mässans hemsida och titta runt! Det finns verkligen något för alla. Och kanske, kanske kommer den annalkande, kalla årstiden inte längre att kännas lika mörk

 

Fridens liljor! /Kriss