Om Jessica

Namn: Jessica

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 29

Om mig: Pluggar, jobbar och bor i Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Bara en? Får nog bli Elizabeth George i så fall.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Engelska deckare.

Sacred

Dennis Lehane. Tredje boken om Kenzie/Gennaro alltså, lite av ett avgörande för mig eftersom jag visserligen tyckte A Drink Before The War var bra, men inte lika himlastormande bra som Mörker, Ta Min Hand. Och visst ÄR han bra, nu är jag helt säker. Dennis Lehane är så toppen! I Sacred är en ung, vacker kvinna försvunnen, och det är väl en av de mycket, mycket få saker som kan reta mig lite med Lehanes skrivande: Alla är alltid så förbenat vackra! Seriöst, hur ofta träffar man egentligen människor som man tycker är så där vackra att man verkligen reagerar? Frånsett det, en klockren deckare där man aldrig vet riktigt vad som ska hända, och jag är mer än nöjd när boken väl är utläst!

Omslag och framsidor…

Jag skrev för någon månad sedan ett inlägg om hur svårt jag har för att läsa böcker med oattraktiva omslag och fick då frågan vad som är ett i mitt tycke bra omslag. Vilken svår fråga! Jag har grubblat och grubblat och vet inte om jag kommit fram till så himla mycket egentligen, men jag ska försöka plita ned lite olika tankar jag har kring ämnet i alla fall.

När jag var liten köpte jag ofta Wahlströms ungdomsböcker utifrån vilka omslag som såg intressantast ut. En sak som kunde reta gallfeber på mig då, och lika mycket idag faktiskt, är när omslaget inte motsvarar innehållet. Det är lite samma sak med titlar. Jag tycker att både titel och omslag ska spegla bokens karaktär, känsla och innehåll. Ibland ser man hur (jag antar att det är) förlag försöker hotta upp en bok genom att ge den till exempel ett glansigt, glammigt omslag som utlovar lite flärd och fart. Sedan läser man boken och det är en ganska allvarlig, tung historia. Big no-no. Omslag som försöker lura mig att köpa boken går alltså bort. (Däremot ska det ju fortfarande på ett ärligt sätt locka mig att köpa boken så klart!)

Vidare tycker jag om genomtänkta omslag. Det får inte se ut som att formgivaren utgått från en mall för då finns det inte en chans att jag väljer just den boken. Om de som arbetat med boken inte orkar lägga någon större möda på boken, varför skulle då jag bemöda mig med att läsa den? Nej, en bra framsida är personlig för boken i fråga och får gärna vara stilren, vacker, intressant, tankeväckande eller varför inte förbryllande. Men igen – den måste fortfarande korrespondera med innehållet!

Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen – jag älskar pocketböcker, det är helt klart mitt favoritformat. Av någon anledning tycker jag att svenska pocketutgåvor ofta är väldigt tråkiga. Då är det sååå mycket roligare att gå på Akademibokhandelns engelska pocketavdelning ¬– engelskspråkiga pocketböcker ser ofta ut som små karameller tycker jag! Jag kan lätt spendera en timme där medan jag går och väljer ut fyra böcker (de brukar ju ha dealet ”Köp fyra, betala för tre”) och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det oftast är omslaget som avgör när jag står och väger mellan två böcker som jag gärna vill läsa. En bok med ett riktigt bra omslag skapar ett enormt ha-begär hos mig! 🙂

Jaha ja, nu har jag svamlat fram och tillbaka, men vad kan man egentligen dra för slutsats utifrån det jag sagt? Jo, ett bra omslag är i mitt tycke helt enkelt ett omslag som känns genomtänkt och personligt för just den bok det representerar – ett omslag som får mig att inte bara vilja köpa boken ifråga utan också behålla den i min bokhylla efter att den är utläst!

Omslag

Fick just ett recensionsexemplar av en bok där framsidan ser så fruktansvärt tråkig ut att jag, trots att jag hört att det ska vara en riktigt bra deckare, stoppade den längst ned i ”att-läsa”-högen. Det fick mig att fundera på det här med bokomslag – för mig är det en väldigt viktig detalj, faktiskt! Om jag har flera böcker i samma serie väljer jag ofta att köpa en bok som är låt säga tio kronor dyrare än exakt samma bok men med ett omslag som inte är ”rätt” i serien (rätt vanligt när man köper exempelvis engelska pocketar på Akademibokhandeln då samma bok kan finnas från olika förlag).

Andra gånger har jag köpt om en bok jag redan har för att det ska stämma med resten. Ett exempel som stör mig när det rör det här är Harry Potter. Jag var lite sen i starten med Harry så de fyra första i serien har jag i jättefin pocket för vuxna. De resterande tre delarna har jag i hårdpärm för barn (jag var ju tvungen att köpa de delarna direkt de kom ut! 🙂 ). Flera gånger har jag tänkt att jag måste byta ut dessa tre delar mot pocket, men vad ser jag?! De finns visserligen i vuxenpocket från samma förlag MEN de ser inte likadana ut! Min besvikelse när jag upptäckte det.. Och det gör mig alltid lite irriterad när jag ser hur udda serien ser ut i bokhyllan! Fånig, jag vet.. 😀

A Drink Before the War

Dennis Lehane. Ja, efter Mörker, ta min hand köpte jag som sagt hela Kenzie-Gennaro-serien (liksom romanen The Given Day), och först i serien är alltså A Drink Before the War. Jag måste direkt säga att jag inte var lika tagen av den här som av Mörker, ta min hand. Missförstå mig inte, det är en bra deckare. Men efter att ha läst ovanstående samt Mystic River och Shutter Island var förväntningarna höga och hade jag läst A Drink Before the War som första Lehane-deckare är jag inte säker på att jag läst resterande. Inte för att den är dålig (för det är den inte) utan för att det finns så många deckare och deckarförfattare man inte läst ännu och man måste ju prioritera. Därför får jag väl tacka min lyckliga stjärna för bokbordet i somras där jag plockade upp Mörker, ta min hand, så jag inte missade Kenzie och Gennaro – för jag gillar dem verkligen!

Ett rop på rättvisa

(A Cry For Justice) En regnig dag i skärgården lyxade jag till det med två avsnitt av kommissarie Lynley på samma dag.. 🙂 I avsnitt 12 (det sista jag har.. 🙁 ) kliver Hillier in som chef på scenen efter att Webberley försvunnit. Havers och Lynley utreder ett fall som först ser ut som självmord men snabbt visar sig vara mord. Finns det en koppling till den välgörenhetsorganisation där kvinnan arbetade? För att ta reda på mer söker Havers arbete i organisationen och snokar runt bland kassaskåp och kvitton.

Jag tyckte det här avsnittet var så där, men det kan för all del vara för att jag inte gillar att sitta och vara rädd för att någon ska bli påkommen (och det gör jag hela tiden när Havers nosar runt på välgörenhetsorganisationens kontor). I det här avsnittet dör folk som flugor, det tycker jag annars är rätt bra med George – det är inte alltid seriemördare som springer omkring, till skillnad från många andra deckare.

Jag funderar förresten på var Winston Nkata har tagit vägen i serien? En assistent till Havers har kommit in i form av Billy (heter han väl?) men har han ersatt Nkata? Eller kommer han senare i serien? Det vore trist om han inte dyker upp, jag tycker han var ett mycket välkomment tillskott till böckerna..

Minnets labyrint

(A Traitor to Memory) Del 11 av Kommissarie Lynley utspelar sig i London och i centrum står violinisten Gideon som inte längre kan spela. Hans mor, som han inte sett på 30 år, dör i en smitningsolycka (eller var det verkligen en olycka?) och Havers och Lynley börjar nysta i en härva som snart visar sig mer omfattande än de någonsin kunnat ana – den verkar även nästla sig in i polisväsendet.

Vi var fem stycken som tittade men inte en enda av oss lyckades hålla sig vaken till eftertexterna – tolka dock inte in för mycket i det, vi hade haft en händelserik dag i solen och ätit en enorm middag. Själv slocknade jag direkt jag kom på vem mördaren var (jag mindes från boken). 🙂

Ett bra svnitt av BBC och en bra bok av Elizabeth George (som jag minns det hade Havers och Lynley inte alls någon framträdande roll i boken utan fokus låg mycket mer på Gideon, men det funkar givetvis inte lika bra på tv).

Lycka..

Kommer hem slutkörd efter en minst sagt tuff dag på jobbet och vad väntar mig? En avi från Posten att jag fått paket.. Alla mina beställda Dennis Lehane. Lycklig, lycklig.. 🙂

P.S. Jag var däremot SÅ arg på CD-on när jag beställde! De har förvalt faktura, inte kontokort, vilket jag märker när beställningen går iväg utan att jag fyllt i mitt kontonummer (däremot öppnat mitt internetkontonummer för ett köp på internet…). Jag vill ju inte ha faktura ju! Så fyra minuter efter beställningen gått iväg skickar jag ett mail till kundservice att jag vill annullera min order. (F Y R A minuter). Får ett mail morgonen därpå.

Hej Jessica,

Tack för att du kontaktade oss.

Då din order kommit så långt i orderhanteringen har vi tyvärr ingen möjlighet att annullera den. Vi ber dig återkomma till oss om du efter leveransen fortfarande vill returnera ordern.

Hur är det möjligt?? Som tur var la de inte på någon fakturaavgift, då hade jag blivit skogtokig… D.S.