Årets deckare: Mi

Årets deckare torde vara Glennkill av Leonie Swann

En härlig humoristisk pusseldeckare av gammal god sort. Lunkande takt, underbara beskrivningar av den Irländska landsbygden och allt som händer runt och i byns vattenhål, pubben Mad Boar.

 

Det som sticker ut och kryddar extra är att en skock får löser mordgåtan och författaren beskriver härligt humoristiskt tankar och göranden i ett fårliv.

 

Passar för alla som gillar pusseldeckare, för den som inte vill ha blod och splash och våld i centrum och för den som blir glad av språkliga finesser.

 

Boken hittar du på Adlibris… 

 

Och på Bokus…

 

Varje år väljer alla som skriver för Deckarhuset ut den bästa deckaren de läst under året. Det behöver alltså inte vara en nyutkommen bok, utan det kan lika gärna vara en äldre så länge som den lästs under det gångna året.

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.